johannahelenas

Jag och min älskade Jenny satte oss på roslagsbanan efter en heldag på stan. Hem till Näsbypark med nytt Designers Guild tyg, massa lösviktsteer och en stor chockrosa anteckningsbok från Bookbinders. Min remsa stämplas och Jennys kuponger åker fram. Oturligt nog jobbar en hemsk bitterfitta till konduktör. Hon säger att det behövs en kupong till och tjafset är igång. Jag ville ha en förklaring till prissystemet och veta vad det skulle kosta, ställer en ledande fråga och får konstigt nog ett nekande svar. Hon snoppar av och snörper på munnen (jag har inte fått kuk på länge snörpandet)höjer rösten och förklarar uselt. Jag blir irriterad. Irriterad och störd på att hon inte kunde le lite och prata vänligt med oss. Hon var bitsk från första början, ni skulle varit där, så skulle ni ha förstått, jag är inte känslig! Mitt hjärta börjar bulta lite snabbare och jag låter nya skinn-på-näsan-säg-vad-du-har-lust-med-och-känner-för-Johanna tala. Jag höjer rösten en aning, drar ner på tempot och säger på forte,staccatto,rittardando, lugnt och sansat: "Om du kan förklara VÄNLIGT en gång till så kanske vi förstår". Mitt hjärta hoppade över ett slag och satte igång en frekvens jag annars erhåller då jag kastat ägg på väggen i min ilska!!! Aktivt aggressiv, nya terapin. Så lovely för humöret!