johannahelenas

Japp! Det var så fantastiskt som jag visste och behövde. Jag fick blandningen av yoga, pilates och tai chi i ett mörkt rum med tända ljus och en homosexuell man. Efter det ett soligt Stockholm, risvinäger- och champagneshopping (och jäger) samt lunch med pappa på Tysta Mari. Sist men inte minst ett årskort på SATS. Nu väntar Dramaten med bästa vänner! Ett fantastiskt gott slut på dagen, veckan och året.

När man bor hemma hjälps man åt. En av mina uppgifter är att gå ut med vår hund Meja. Min största farhåga är att träffa en annan, (eller flera!) hundägare. De är så jobbiga. De ska låta hundarna hälsa, leka och slicka varandra i alla hål och kanter. Jag har bestämt mig för att vara en bitch och vända på klacken, göra en u-sväng eller bara gå förbi ifall de dyker upp i kvällsmörkret. Iklädd nattlinne, flanellbyxor och bettskena låter jag mig dras ut bland löv och kaniner. En liten barnfamilj med en stor rotweiler bestämmer sig för att gå in i min u-sväng. De respekterar inte mitt avstånd. Det gör i och för sig inte min hund heller. Hon tvärnitar. Lägger sig ner. Sjunker ner i jorden och gör sig 25 kg tyngre. Allt för att jag ska behöva läspa med min skena i munnen. Vad gör jag då irriterad och trött och villigt dissig? Jo jag ler, utan att det syns. Skrattar lite åt jobbiga Meja. Svarar på deras frågor. Sen är jag igång. Istället för att bara svara på frågor och gå vidare låter jag min mun berätta att hon heter Meja efter färgen på kryddan. Att vi har gråtit framför tvn där Marley and me har visats och att jag därför går ut med henne med kärlek. Sen kommer jag på mig själv med att vara för glad och säger trevlig kväll, på ett väldigt trevligt sätt.

Det är dags att börja. Bryta mönster. Annars går jag förlorad ur det här. Igår började jag. Jag bara valde en glass utan att rota runt efter bättre. Kaktus citron sorbet var inte så dumt, tvärtom, kändes som jag längtat och valt länge och långsamt.

Smultronen, hallonen och blåbären. Äntligen!

Och så var helgen förbi. Dagen har spenderats på NK med Jenny. Snabba beslut har tagits med konsekvensen att kontot har minskat. Jag trodde jag skulle bli lycklig av shopping, det blev jag förut, men inget är sig likt. Jag får ingen kick. Trots puderrosa ballerina och sexigt söt svart fodral från Karen Millen. Var hittar jag kickarna nuförtiden?

Det här är som att gå på rehab. Tänk om jag vänjer mig av utan? Att jag inte behöver det längre?