johannahelenas

Jag klarar inte av det längre. Kan inte stå emot. Det finns alldeles för mycket snyggt där ute. Jag önskar jag kunde säga att det handlade om killar men där är jag verkligen på det torra, jag håller mig lätt till en och samma. Nu handlar det om mode. Kläder. Stil. Fashion. Skor. Väskor. Schalar. Allt som är vackert. Jag står inte ut med frestelser som dessa. Utbudet gör mig tokig. Inredning är lättare. Där kan jag köpa ett hus med många rum och sedan inreda dessa i olika stilar. Då får mina potentiella gäster ta del av varje rum som alla kommer spegla mina olika humörsvängningar. Ett rosa lyckligt, ett gult glatt, ett olivgrönt allvarligt, ett blått utstickande, ett vitt neutralt osäkert, ett orange medvetet. Eftersom ens klädstil speglar ens personlighet så pass mycket har jag så otroligt svårt. Vem är jag? Jag tror det kallas identitetskris. Eller kris är inte rätt formulerat. Sökande är bättre. Låter mer litterärt rätt. Betyder det att min shopping är befogad?