johannahelenas

Jag ska lära mig fotografera!
Astrid, på besök från Stockholm, var här på te och delicatoboll. När solen sakta börjar sjunka tar hon plötsligt fram något otympligt ur sin väska. Det är en kamera. Jag är tvungen att modella osminkad, sjuk, i mjukisar med rinnande näsa. När jag ska hämnas genom att straff-fotografera tillbaka lutar hon sig vant bak i soffan för att vara säker på att fastna. Jag börjar i stället fråga lite om kameran, hur man gör och varför. Jag har ju som sagt kommit till Lund för att lära mig saker. Det är såå kul! En sån enkel grej att ha möjlighet att kunna välja var man ska lägga fokus.
Man kan säga vad man vill om digital, I love it! men i jämförelse med en "riktig" kamera så ter sig digitalbilderna artificiella. Dessa bilder är äkta. Man får ett helt annat ljus. Ett riktigt ljus. Jag ska därför nu göra som mina systerystrar, önska mig en systemkamera i födelsedagspresent och börja plåta.
Astrid och jag konstaterade båda att fotografera är så roligt för att man på ett enkelt och kul sätt kan framställa ett konstverk som det enda det gör är att fånga ett ögonblick av en sekund.
Tänk att verkligheten för en gångs skull kan vara så vacker!