johannahelenas

Jag kommer hem, ska hämta posten i postfacket och ser att min provisoriska post it lapp där mitt namn står inte sitter på rätt låda. Den har trillat ned och någon björn har satt upp den på någon låda och trott att den gjort mig en tjänst.
Jag öppnar så tyst jag kan den andres låda för att försöka se om posten har kommit. Det har den. Jag ser mitt namn. Jag springer upp till lägenheten vars namn matchar brevlådans och ringer på. En kvinna öppnar. Hon ser väldigt fräsch ut för att vara hemma på dagarna. Jag ber om ursäkt för att jag stör, förklarar ärendet och ber henne låsa upp om hon har tid. Hon säger inte mycket, men jag kan se hur hon börjar sjuda lite smått. Vi går ner i tystnad. Hon låser upp med ihopknipna läppar, sååå irriterad för att hon är tvungen att gå ner tre trappor och upp tre trappor.
Sen händer det. Hon kokar över och istället för att bubbla så säger hon att det kanske är dags att tejpa fast lappen.
Hon har helt rätt. Jag håller med henne. Men varför ska ett tjuvnyp vara det enda jag får av henne. Kunde hon inte förgyllt sin och min dag genom att få ur sig i allafall något mer än det?
Jag är övertygad om att jag avbröt henne mitt i en msn-date eller något. Då förstår jag att hon blev irriterad. Men jag kan ju inte hjälpa att brevbäraren är en inkompetent sådan som inte kan läsa på breven att det står C/O och ett namn!