johannahelenas

Jag visste att pappa skulle komma på besök i fredags, dock inte när eller att telias nät skulle paja. Ovetandes om min mobils tillstånd tog jag det lugnt i väntan på samtal. När jag insåg fakta skyndade jag mig hem och fann där en pappa i en mini cooper. Den tog oss snabbt och coolt till Malmö för indisk middag på lilla torg.
Lördagen spenderades i Köpenhamn. Jag kan vid min ålder fortfarande inte låta bli att måla upp ett skräckscenario hur det skulle se ut om tunneln till Danmark av någon anledning skulle gå sönder. Hur man ser vattnet, hur bilen fylls, hur man dör långsamt och hur tidningsrubrikerna skulle se ut.
Mitt romantiska intryck av Köpenhamn är spontant att det är en stilig stad. Det känns som att alla är så mycket snyggare. Vi gick ut och in i varje butik på Ströget. Prada, Chanel, Hermés, Cos, Mulberry, Illum mm. Första födan var den röda korven, andra var en cappucino, tredje var en låda bär där hälften var mögliga så min far gjorde det han lärt mig allra bäst. Han reklamerade. Eller han gick tillbaka och förklarade vänligt att så här ska det inte vara. En mycket obegåvad torghandlare projicerade sin ilska gentemot sina leverantörer genom att dumförklara oss och fråga varför vi trodde att priset var som det var. Fjärde måltiden var Chevre Chaud / Moules Frittes och på det en cappucino till.
Besöket kändes mycket mer utomlands än Danmark om ni förstår vad jag menar. Jag säger som jag tydligen säger om varje stad jag besöker; Där vill jag bo!

Kvällen spenderades hos Sofie med mycket god bål och snacks för att senare traska vidare till korridorsfest på vildanden med alldeles för mycket
förfriskningar. Bakisdagen var lyckligt nog ingen riktig stereotypisk sådan då jag gick och tränade. Jag riktigt kände att hjärtat kämpade, inte bra. Konstigt nog mådde jag väldigt bra, (kebaben hjälpte mig att suga upp det giftiga i kroppen). Vänstersvängarna var det enda kroppen verkade ogilla.