johannahelenas

Jag känner mig inte riktigt bra. Jag har en tryckande smärta över bröstet, framför allt drar det i hjärtat. Jag vill ut och springa av mig, men jag är för feg för att göra det själv. Ena sekunden vill jag dansa andra vill jag spy. Mitt tillstånd kallas nervös. Klockan fyra är det dags för mig att åter igen göra bort mig/ stå i centrum/ synas/ göra mig märkvärdig. Jag ska vara med i radio. Eller jag ska inte sitta i studion, utan två andra ska prata om mig. Jag ska vara med i studentradion i programmet "Ensam student söker". Jag har skrivit min egen profil som ska läsas upp med Spice Girls (Who do you think you are) i bakgrunden. Bara det är ju fruktansvärt! Det är säkert ingen som lyssnar, men ändå. Om en vecka ska jag i direktsändning berätta hur jag tyckte dejten, jag måste gå på, var, om det nu är någon som efter min pretto-profil, ringer in och visar intresse. Inte nog med att jag ska vara med i radio, jag är ju minst lika nervös för min presentation i arkitetktur som ska göras en timma efter radioprogrammet slutat. Självklart njuter jag av att stå framför människor men det är lite tärande att se deras miner när min mundiarée aldrig vill försvinna.