johannahelenas

När butiksbiträden inte kan ge service, inte ens minimal, då får jag fnatt. Jag blir otrevlig. När jag till och med försökt hjälpa dem på traven för att de lättare ska kunna hjälpa mig, men att de ändå inte gör det dem ska. Då blir jag jävligt irriterad. Jag betalar inte bara för produkten trodde jag utan för tillgängligheten och vägen till just strumpyxan jag i det här fallet var ute efter. Skitsamma om det var en praktikant. Hon var väck! En liten fjant till tjej som bara kunde svara jag vet inte. Om man inte vet då frågar man någon som vet. Jag vill veta och det ska hon förstå. Om hon nu inte hade kunskap om sortimentet då kan hon inte bara krumbukta sig och verka nollställd. Hon försvann till provrummet när jag avfärdade henne. Dock inte elakt. Bara kort. Provrummet behärskar hon tänkte jag. Jag trodde fel. När en kund frågar om hon kan gå in i en provhytt svarar tösen att hon inte visste. Hon kom ju precis dit. Men herregud flicka lilla. Gå och titta då! Att stå i butik är inte kul om man inte vet något. Men är det så svårt att lära sig? Nej, det är det inte.
När jag utan hjälp bestämt mig för ett par gick jag mot kassan för att få svar och betala. Inte var dem mycket bättre. De var värre. Kan inte tänka utanför boxen. Alls.