Jag kan visst
Ofta är jag övertygad om att jag aldrig kommer bli något eller att jag inte kan något. Det är fel. Det vet jag. Det gäller bara att hitta det man kan. Även om det tar tid. Jag kommer ta min kandidatexamen i ekonomi. Någon gång. Bara inte nu. Jag kommer också jobba med något kreativt. Det ser man om man kommer hem till mig. Titta bara på mitt skrivbord.
1. Jag håller på att lära mig min nya systemkamera.
2. Jag tvingar mig själv att läsa en artikel om dagen. Det blir alltid så att jag läser fler. Jag känner mig så duktig då. Att inte sätta för höga mål funkar för mig.
3. Jag har satt rosa lappar och strukit över med grönt i utbildningskatalogen för allt som är intressant till hösten. Bla. marknadsföringspsykologi, media- och kommunikationsvetenskap.
4. Jag klipper och klistrar hemma inför bild- och rumkursen på arkitekturinstitutionen. En blomma gjord av papper i olika
rosa nyanser.
5. Jag har en massa färgat papper.
6. Senaste Lundtan.
7. Mina lätta gardiner hänger inte på en vanlig konventionell gardinstång. De hänger på ett rosa paketsnöre. I stället för knoppar på sidorna är det rosetter.
8. Jag har klätt om en tändsticksask i josef frank-papper. (Cosmo hade dukningsspecial med en Frankduk). Bästa fattigpresenten till kompisar.
9. Jag har målat sekvensbilder (bild och rum) med hjälp av akvarellpennor.
10. Hur kunde jag glömma den siffran?
11. Akvarellpennor och oljekritor.
12. Måste komma igång med plugget...
Jar haft jätteångest inför upppgiften i bild och rum. Igår bestämde jag mig för att sluta tänka på det. I stället för att alltid gå och tänka på det och tro att idéer ska komma till mig, röjde jag undan skrivbordet och satte mig ner. Tittade på fåglar och andades och fokuserade. Sen visste jag hur jag skulle gå tillväga. Man ska ta sig tid att bara tänka. Inte göra något annat. Bara tänka.