johannahelenas

Jag har för andra dagen i rad gått upp tidigare än vanligt. Jag gör så att jag bokar in möten på förmiddagen för annars vet jag att jag inte kommer gå upp. Nu kan jag inte göra annat än att pallra mig upp, även fast jag ofta blir lite sen.
På cykeln färdades jag och körde mot rött, dock under kontroll. Ett gammalt par började tuta på 100 meters avstånd och jag blev irri. Jag blängde. Det rekommenderas verkligen. Att visa sin irritation är så skönt. Jag skulle gärna ha lipat, vad tufft det skulle varit! Det är efter en sådan händelse jag kan tänka mig att man kommer på en uppfinning. Jag kom i alla fall på en. Jag efterfrågar en glad tuta och en arg tuta. Tänk vad mycket trevligare samhället skulle bli. Och säkrare! Fler skulle våga tuta utan att känna sig så aggressiva. Tills dess föreslår jag att man köper en liten tuta att klämma på för hand och hålla utanför fönstret med ett leende.
Väl framme startade dagen. I sju och en halv timme jobbade jag med tidningen. Visserligen målade jag väggar ca 30 minuter av dem och satt i telefonkö ca 20, lagade lunch i 5 och sprang upp och ner för trappan i två. Men oj vad roligt jag har! Att få ringa Svensk Damtidning och prata med Jenny Alexandersson är ju inte fel, inte heller att lära sig att ge negativ krititk. Allt är kul och jag lär mig saker hela tiden.

Middag: Linssoppa med keso och kanel, fantastisk!
Tv: Desperata Hemmafruar som håller på att spåra ur och bli till Tre kronor.
Kvällste: Blåbär
Nattlektyr: Svenskan