johannahelenas

Som så mycket annat var det min faster som fick mig att börja gilla orange. Det var också hon som lärde mig innebörden av att matcha. När min faster klär sig är det till att börja med i färg, skulle det vara i svart är det en klänning vars design beter sig som en hel färgpalett. Den syns. Åsa, min faster, brukar vanligtvis klä sig i en och samma färg från topp till tå. Orange är hennes favoritfärg. Förr i tiden hade hon till och med orange hår. Nej, det var inte fult. När Åsa har en orange dag, är det alltså orange skor, byxor, topp, skärp och väska. Det hela blir inte bättre av att hon tittar på tyger i samma kulör, iklädd kläderna. Eller jo, det är väl det det blir. Bra alltså. Det är enligt mig helt underbart med färg! I somras när jag och Jenny gick Grev Turegatan upp går det ju inte att missa sällskapet Crona/Golding när de spatserar/trippar ner. Crona med ryggsäck och Golding med väska i böjd hand som en chihuahua-tass. Grejen är, att med Åsa så får tjejighet en helt annan innebörd. Hon har en respektingivande röst, är en välutbildad läkare och pekar med hela handen. Det  enda man kan skymta när hon är iklädd sin vita rock på jobbet är hennes höga färgglada klackar som för mig symboliserar självförtroende och en medvetenhet om att man kommer långt så länge man är sig själv och litar på sitt värde.