MandyJo gör Lund. För sista gången?


Fantastisk macka med chevre och fikonmarmelad.


Kan inte gömma sig.


Shopping på ÖB.


Alltid lika jobbigt...


Och självklart lika kul...


En stavmixer, tuggummi, mörk choklad, nötter... Inget onödigt alls...


Vidare mot favvostället miljögården. Bara design, färg och form. Mateus, Gant, Marimekko. Ett litet NK.
Lovely! Man kan fika lyxigt också.


Den här stolen är inte bara läcker, den är skön! Man sitter på gummisnören.


Inte alls riggat...


Bovetebiffar görs efter recept ur Renée Voltaires kokbok. Att prova är ett måste!


Ok. Bekännelse. Jag köpte den rutiga duken på ÖB... Inte ett dugg onödigt, men fel prioriterat i dessa tider.
Men jag ångrar ingenting...

Amanda. Tack för ett underbart drygt år. Det har varit fruktansvärt roligt. Fruktansvärt roligt. Fruktansvärt roligt. Jag skulle egentligen vilja skriva en massa adjektiv på roligt platsen, men jag vet inte vad vi har haft om inte roligt. Hur mycket har vi liksom inte skrattat? Ok att vi har gråtit, skrikit, sparkat och snörvlat. Men säg någon gång vi inte har avslutat stunden med ett gapskratt?! 

Några höjdpunkter under året:

Tredje och sista numret av Lundtan ska snart vara ute och vi har ingen framsida. Så vad gör redaktörerna. Jo de sätter sig själva där. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när du ringde den natten klockan tre och förtäljde din idé.

Vi inser att våra föräldrar, Mandys mamma, min pappa, är själsfränder. Rekomenderar samma böcker, samma inställning till livet och är så klart båda journalister. Listan kan göras lång.

Vi inser att vi är ganska lika. Louis Vuitton väska snett över bröstet, färgsprakande plånböcker (rosa och orange såklart) Renée Voltaire och självklart blodpudding med lingonsylt.

Jag försöker lära Mandy sjunga Goodnight sweetheart och alla blomnamn, Amanda lär ut finansiell ekonomi.

Layoutveckorna på loftet (inklusive din mamma). Kaffe, yoghurtpuffar, "kuskus", turkisk yoghurt och örtte.

Morötter i lampfoten. Jag skrattar gott varje gång.

Skriker på Tbar: " Amanda kan jag ta honom? Duger han? "

Pirriga judar...

Garderober fyllda med fyllda säckar.

Tunikan vi trodde ingen annan hade.

Rosa orange...

Thank you very much!

Kommentarer
Postat av: Mandy

Nu gråter jag. Jag återkommer.

2009-03-27 @ 21:07:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0