johannahelenas

Jag har varit i Lund i tre år och jag är så ledsen och lite irriterad på att jag nu, efter alla mina intressanta kurser och terminer här, är sugen på att lära mig saker. Nu, är jag intresserad av kunskap. Nu, vill jag gå och lägga mig halv elva på kvällen för att vara på åtta-föreläsning och höra läraren lära och berätta små anekdoter från när han var ung. Nu, kan jag sitta i timmar med min miniräknare och börja fundera på en ny femårig utbildning. Nu, vill jag bara ha en timmes lunch för att skynda tillbaka till böckerna. Det gynnar ju bara mig. Allt det här är bara för min skull. Absolut ingen annans. Varför fattade jag inte det tidigare?

Kan det bero på att jag pluggar något jag älskar? Matte. Det finns inget bättre än konfidensintervall och hypotesprövning just nu.