johannahelenas

Jag älskar Karen Kingstons bok. Nu har det gått så lång tid att jag slänger mer för varje dag som går. Det värsta är att man glömmer det man slängt. Eller ännu värre att man saknar just det man valde att slänga.

Det vill säga; man har så mycket att man inte märker om något försvinner eller oturen att det dyker upp en situation som gör att man behöver den där vita kjolen som legat på vinden i så många år sen studenten som man valt att äntligen slänga, vilket resulterar i att man är tvungen att punga ut några hundra på en ny. Det här är varför jag inte kan slänga min svarta linnekjol från år 2004. Jag kan komma att behöva den. Om jag ska servera. Nästa sommar.