Igår var jag hos tandläkaren. För första gången hos en privat. Det kändes lyxigt. Inte bara för mig men också för mina tänder. Mina älskade, sköra, gamla tänder. De som ständigt blir syreangripna när jag hela tiden äter och dricker gott. Jag gick dit i tron att jag hade enormt mycket tandsten och en massa nya hål. Men det som putsades bort var missfärgningar och min oro. Jag hade inga hål, dock bruna tänder. Så mycket rödvin och koffeindrycker dricker jag ju inte. Jag kunde fortsätta med mina fyra dagliga koppar te, frukostjuicen har jag redan slutat med och rökt har jag aldrig gjort. Det kunde hon minsann (såklart) se. Töntig som jag är ville jag poängtera att jag inte heller varken feströker eller snusar. Det kunde hon nämligen inte se. Auktoritär som hon var och glad som jag var fick hon ett skutt till nigning när jag begav mig därifrån, med ett skinande leende.
