johannahelenas

Jag ska till Tbaren. Med fulla Sara.

Kista galleria är för övrigt wunderbar, eller ska jag säga min habibi. Öppet till nio, och man känner sig som utomlands, och då lite längre bort än Europa. Båda pillade på Moncler inne på Jackie och båda grät under 6 & the city. Klockan halv ett på väg hem, efter att ha tagit sista bussen till Mörby, går vi till Danderyds Sjukhus medan Jenny pratar med sin mamma i telefon. Under broarna hör vi två dova smällar. Det blir tyst i några sekunder, sen hör man en tjej skrika hysteriskt. Är det en slagsmål, pistolskott, blod? Nu bultar hjärtat och adrenalinet pumpas med. Jenny vill inte gå upp till bussarna där allt utspelar sig men jag fortsätter för att hinna med sista nattbussen hem. Sekunder senare höjer en man sin röst och låter mer än upprörd. Är det en våldtäkt tänker vi. Nu är Jennys röst i falsett och ber mig att vända om. När vi återigen får höra dessa gälla skrik vänder vi på klackarna och trippar så fort handväskorna tar oss fram bakåt helt enkelt. Fnittrandes nervöst, livrädda, lägger Jenny på i sin mammas öra och jag ringer min för att få henne att hämta oss levande så fort hon bara kan. Jenny säger att vi borde ringa 112 och jag väser tillbaka att hon är en jävla Dramaqueen. Hör till saken att jag själv föreslog samma sak sekunder innan, men nu var jag rädd och hasplade ur mig en massa dumma saker. Vi ringer i allfall och får reda på att det har skett en trafikolycka. Det börjar åter igen regna. Sen öser det ner. I bilen med mamma ber vi henne åka förbi så vi får se scenen. Mamma vars hjärta redan bultar av rädsla när vi ringde henne dramatiskt kör lite över heldragna linjer och inte förbi. Jenny och jag trycker våra trynen mot den blöta fönsterrutan. Vi vill ha mer av det som får oss att känna oss så trygga i bilen. Jag skriker och gormar: "Kör tillbaka!", då mamma svänger av mot Näsbypark lite ilsken, upprörd och mumlandes något om oss två som hyenor.

Om några timmar är jag på väg till Island. En ö jag inte kan någonting om. Jo, Vatnajökull, Reykjavík och islandshästar. Hekla också, nu när jag tittar på kartan. I bilen igår, på väg till gallerian med Jenny och pappa, pratade vi om resmålet. Konstaterandet löd att det är ett kul sådant då det inte är så "obvious". Jag själv skulle aldrig i mitt liv boka en resa där aktiviteten shopping inte var en stor del av resan. Dock är jag övertygad om att något sådant här är tiotusen gånger häftigare än tex NY där dollarn är låg och shoppingextasen är ett faktum. Mina spekulationer säger mig att det här kommer bli DEN häftigaste resan ever! Tänk bara hur hög jag blir när jag plockar trattisar, hur hög kommer jag inte bli då när jag ser en val!?

Om en timma får jag och Jenny skjuts i en cabriolet till far far away Kista galleria. Där ska trippas, suktas, ätas och titta på film - 6 & the city. Igen. Blir nog lite roligare att se den en andra gång med en grym tjejkompis.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=815054

Jag och min älskade Jenny satte oss på roslagsbanan efter en heldag på stan. Hem till Näsbypark med nytt Designers Guild tyg, massa lösviktsteer och en stor chockrosa anteckningsbok från Bookbinders. Min remsa stämplas och Jennys kuponger åker fram. Oturligt nog jobbar en hemsk bitterfitta till konduktör. Hon säger att det behövs en kupong till och tjafset är igång. Jag ville ha en förklaring till prissystemet och veta vad det skulle kosta, ställer en ledande fråga och får konstigt nog ett nekande svar. Hon snoppar av och snörper på munnen (jag har inte fått kuk på länge snörpandet)höjer rösten och förklarar uselt. Jag blir irriterad. Irriterad och störd på att hon inte kunde le lite och prata vänligt med oss. Hon var bitsk från första början, ni skulle varit där, så skulle ni ha förstått, jag är inte känslig! Mitt hjärta börjar bulta lite snabbare och jag låter nya skinn-på-näsan-säg-vad-du-har-lust-med-och-känner-för-Johanna tala. Jag höjer rösten en aning, drar ner på tempot och säger på forte,staccatto,rittardando, lugnt och sansat: "Om du kan förklara VÄNLIGT en gång till så kanske vi förstår". Mitt hjärta hoppade över ett slag och satte igång en frekvens jag annars erhåller då jag kastat ägg på väggen i min ilska!!! Aktivt aggressiv, nya terapin. Så lovely för humöret!

Jag vill vara Denise Rudberg. Så enkelt är det. Missa inte en dag med henne i DN söndag. Missa för all del inte heller repotaget om detox. Höstaktivitet Amanda? Du, jag och Friggs örtteer.

Jag kan inte göra annat än hålla med Blondinbella. I höst ska det bli ordning och reda! Jag ska skaffa en färgglad bok där jag ska samla alla tankar och listor, då har jag allt på en enda plats. Kommer bli svårt att välja färg bara...

Jag har en lägenhet fixad till hösten och troligtvis våren. Den har badkar, balkong och parkettgolv. Hur kommer det sig att nästan allt löser sig till slut?

Idag efter att ha hämtat min tågbiljett som ska ta mig sittandes i första klass till Lund på måndag, satte jag mig på tunnelbanan för att ta mig till Denise där film, sushi och godis väntade. Jag slet upp Jenny Leebs Grevgatan 22 och började läsa. Efter några lättlästa rader tappade jag dock fokus. Det smällde och smackades. Några säten bort sitter en liten familj bestående av två lönnfeta föräldrar och två mer än lönnfeta pojkar. Alla tuggar tuggummi. De tuggar frenetiskt och fult. Ingen är vacker på utsidan och de blir inte vackrare av sin groteska aktivitet. Jag kan inte låta bli att blänga kärringaktigt och rynka på näsan bara för att markera att så där tuggar man inte. Helst ska man inte tugga alls. Man får heller inte använda tandpetare, slicka på kniven eller ha pojkvänner översovandes förrens man är förlovade. Bara så ni vet. Ifall ni satsar på att ge er in i överklassens värld.

Min faster landade i Sverige för att sno med sig min mamma till Mallorca i en vecka. Med sig hade hon alla höstens designerkollektioner samlade i en Vouge. Nu varvas ekonomistuderandet med frenetiskt bläddrande efter mer mer mer färg och inspiration inför hösten.

Nu har tele2 tagit ut en avslutningsavgift den här månaden också. 49 jäkla spänn! Det gjorde de förra månaden också. Jag ringde och använde mig av den lilla tunna köttslamsan med lite fräknar på näsan för att kunna höja rösten och meddela artigt men irriterat att jag inte tyckte det var rätt. Jag krävde en förklaring och förklarade tillbaka att för honom kanske de kronorna inte spelade en väsentlig roll men för en fattig student som jag betydde det en innestående lyxmiddag. Intresseklubben antecknade, jag mjuknade och frågade artigt om det alltså var den sista slutgiltiga avgiften. Svaret blev ja och min oväntade-kostnad-klump i magen försvann. Nu är den tillbaka. Inte nog med att teleoperatörerna tar ut en inträdesavgift, vilket är ytterst konstigt då jag binder mig i två år och garanterar dem en säker intäkt, nu ska de alltså straffa mig dubbelt upp. Inkonsekvent beteende är det värsta jag vet! Det är alltså sådant här de tjänar pengar på, de lurendrejarna. Vi straffas, vi som checkar kontoutdragen. Tänk dock på dem som kollar sin internetbank, ser autogiroavdrag, ringer kundtjänst, står i kö i 57 jäkla minuter, blir vidarekopplad för att sen bli bortkopplad. Det var jag det! Jag är arg, butter, och irri. Var det någon som sa framtida konsumentombudskvinna?