johannahelenas

Kom hem nu. Efter 2 energidrinkar och en halv pizza samt en massa plugg. Pluggstuga är bra. Eller plugglägenhet som i det här fallet. En trea med strippstång. Den ni!

För några dagar sedan feng shuiade jag min skosamling. Det finns många trasiga favoriter. Där ibland dessa gröna paljettvarianter. Det är mina dans- och frukostskor. När jag går ut tar jag med mig dessa i handväskan och byter om när det är dags för dans. Även på morgonen stoppar jag ner mina fötter som glider i av sig själva. Nu när det var dags att slänga soppåsen kunde jag bara inte låta dem åka med. Jag har sen jag slängde dem stått och tittat på mina resterande skor och frågat mig vilka skor jag nu ska ta. Inga är så lätta och sköna att göra och äta frukost i. Inga luktar så mycket svett som dem. Inga skor låter så hemskt när jag släpar fötterna i marken. Och inga andra har likadana.

Det är intressant att veta att jag på föreläsningarna antecknar så ivrigt, samt att det är lite krångliga formler, att jag måste titta på tavlan en del. Jag tittar upp jag tittar ner. Jag tittar upp jag tittar ner. Och snabbt går det. Det går så snabbt att jag blir illamående. Mitt balanssinne och min hjärna tror att jag gungar. Då måste jag ta en paus. Skönt att vila handen också...

Jag tänker inte längre på vad jag riktigt räknar. Jag bara gör det per automatik. Formlerna bläddras fort fram och det knappas på miniräknaren. Jag har inte tid att ifrågasätta och tänka. Bara gört.

Alla kläder känns obekväma. Och mina ögon svider. Nu ska jag dricka en energidryck. Som jag egentligen är emot...

Kvällsgympapasset var hemskt. Inte hela tiden men de första 15 minuterna. Allt var tyngre och jobbigare än vanligt. Det är märkligt att styrkan går sämre än löpningen nu för tiden. Så var det inte förr. Och min kropp knakar mer än vanligt. Grön söt ärtsoppa till middag. Godis till efterrätt.

Den här låten lyssnar jag på 15 gånger om dagen varav tio gånger på morgonen när jag gör mig i ordning. Man blir så glad av den!

Jag har inte på mig något annat än stora skjortor och jeans. Allt annat är obekvämt, sticks och sitter tajt.

Supergoda bullar. Taget med min iphone!!

Jag har varit i Lund i tre år och jag är så ledsen och lite irriterad på att jag nu, efter alla mina intressanta kurser och terminer här, är sugen på att lära mig saker. Nu, är jag intresserad av kunskap. Nu, vill jag gå och lägga mig halv elva på kvällen för att vara på åtta-föreläsning och höra läraren lära och berätta små anekdoter från när han var ung. Nu, kan jag sitta i timmar med min miniräknare och börja fundera på en ny femårig utbildning. Nu, vill jag bara ha en timmes lunch för att skynda tillbaka till böckerna. Det gynnar ju bara mig. Allt det här är bara för min skull. Absolut ingen annans. Varför fattade jag inte det tidigare?

Kan det bero på att jag pluggar något jag älskar? Matte. Det finns inget bättre än konfidensintervall och hypotesprövning just nu.

Som sagt. Jag kan inte dricka kaffe längre. Jag mår dåligt. Klarar inte av den mäktiga känslan efter en kopp. Så nu dricker jag te, te och te. Med honung i. En burk har jag gjort av med på två veckor!!! Nu måste jag vänja mig av vid den hälsosamma drycken utan socker. Jag sitter med en kopp nu. Svart te i vit kopp. Egentligen dricker jag grönt te vid den här tiden men jag ville få bort den nästan tomma förpackningen jag hade i mitt fulla skåp och lätta lite på trycket. Det ramlar ut saker därifrån när jag ska ha något. Är det inte kanel så är det c-vitamin. (Ja jag vill egentligen inte ha sådana där brustabletter men kiwisarna är uppe i 4 kronor nu.) Om några timmar är det dags för rooibos och kanelbullar!

Fredag kväll och jag har ätit tacos efter att ha varit på yoga. Har druckit te, lagt ansiktsmask, kollar film och äter maoam.

Yogan var och är fantastisk. När jag sätter mig på mattan i lotusställning, knäpper fingrarna och sluter ögonen börjar jag gråta. Jag gråter under ögonlocken. Jag är tvungen att svälja många gånger när det är dags för solhälsningen och ögonen måste öppnas. Jag tror jag lyckas dölja min reaktion på min kärlek till yogan med bara ett par glansiga ögon. Jag kan inte svara riktigt på var känslorna kommer ifrån. Det börjar väl med att man får höra att man duger, att veckan som gått har varit full med en massa intryck och att det bara är jag, här och nu, som jag ska fokusera på. Att det ska vara så lätt att bli ledsen. Eller jag blir inte ledsen. Det är bara så himla vackert, underbart och behagligt.

Idag färgade jag håret. Rejält. Det blev väldigt ljust. Egentligen skulle jag vilja vara brunhårig eller allra helst ha rött hår med en massa lockar.

Det trista med hösten är att det inte är så lyckat att gå i ballerinas. Man kanske ska ha med sig innerskor överallt man går? På tåget, på föreläsningar, i affären, på museum, på restaurang, men framför allt på fest!

Jag utnyttjade mitt massage-presentkort idag. Manlig massör. Ännu ett steg som gör mig vuxen. Jag käner mig bekväm även fast jag pratar lite mer än vanligt. Men jag vågade!

Jag vågar be att få tränga mig förbi det snygga tjejgänget på föreläsningen för att kunna sätta mig i mitten. De var hur trevliga som helst! De kanske inte var det snyggaste gänget i alla fall...

På väg till stan i konstiga kläder jag inte vände i dörren en tredje gång för att byta, cyklar en tjej förbi. Hon har min drömstil. En stil jag egentligen inte tvekar att visa upp. Det är bara ibland så lätt att köpa och tycka minst lika mycket om highstreet-fashion-modet. Ibland glömmer man vem man är. Jag är så mycket hon. Jag gillar att folk kollar på mig i lila strumpbyxor, indianstövlar och fjärilsväska (på ett classy vis).

I samma stund insåg jag också att man inte behöver ha det där sex and the city gänget för att vara lycklig. Man behöver inte äta brunch ute, man behöver inte gå på museum varje helg eller åka till de klassiska resmålen. Allt det här visste jag. Eller min hjärna visste det men inte mitt hjärta. Jag kan ibland bli så stressad för att jag inte gör som alla andra även fast jag inte vill. Nu känner jag mig lugn. Jag är jag och jag älskar det. Allt annat spelar liksom ingen riktig roll. Jag trivs med att vara jag. Jag till och med älskar det.

Jag älskar min musiksmak och är stolt. Jag blir glad av s club 7!

Jag älskar mina ben.

Jag älskar mina fräknar.

Jag älskar mina intressen.

Jag älskar min familj.

Jag älskar mina vänner.

Jag älskar min inredning.

Jag älskar min vilja.

Jag älskar mitt humör. Mitt glada sådana. Mitt arga med visserligen. Jag gillar att vara arg ibland. Det är ganska skönt.

Jag älskar att jag älskar så mycket. Det finns så himla mycket fint att älska.

Efter 3,5 timmars otroligt effektivt räknande unnar jag mig ett träningspass. Jag borde unna mig 2 minuter framför spegeln och måla på lite mascara också, men det är så jobbigt att tvätta bort på kvällen.

Dagens okomfortabla zon: Jag har på mig mina tajta träningsbyxor där troskanten syns! Jag kan, jag vill, jag törs.

Eftersom jag har varit sjuk har jag inte druckit kaffe på flera veckor. Idag skulle jag utan behov ge mig på en kopp. Det smakade inte alls bra. Jag som precis har hittat min favorit!

Känner inget sug alls. Visserligen känns det mer jag att dricka mer hälsosamt. Inte sagt att kaffe är utan positiva effekter.

Hur ska jag nu vakna på riktigt på morgnarna? Jag är ju beroende av drycken.

Den psykologiska förklaringen har jag funderat på. Det är precis som när man köpt en vara. Man kanske har valt mellan en mac och PC. Efter köpet så ser man bara positiva saker om datorn man valde. Samma sak med gräsrötter. Jag lärde mig vad det var och nu spetsas mina öron när jag hör ordet som för att det ska kännas berättigat och nödvändigt att jag tog mig tid att slå upp ordet.

Nej, det kan faktiskt inte vara så. Jag svär på att journalister har påverkats och att nya trenden kommer ge oss mer av gräsrötterna.

Jag är ofta sugen på något surt med tuggmotstånd. Äpplen har gått från att ha varit min hatfrukt till att bli min favorit. I alla fall nu under säsongen. De smakar fantastiskt och kostar ingenting. Äter 4 äpplen om dagen. Fyllda med antioxidanter.

Pumpapasta med feta, timjan och vitlök. Fröna gjorde jag snacks av.

Jag pluggade statistik. Tog en paus för en kopp te och skönlitterär läsning. Jag fastnade. Kunde inte slita mig från en av de bästa böcker jag har läst. I och med att jag för tillfället vill bli journalist tänkte jag vara ambitiös och skriva en recension av boken. Men efter noggrant betänkande är det nog bara en undanflykt för att få tiden att gå och skippa statistikläsningen. Men lite måste jag få berätta. Boken var helt fantastisk. För det första är omslaget läckert. För det andra är den lättläst. Korta kapitel med mycket innehåll. Den är rapp i käften. Man skrattar även fast den beskriver allvaret eller precis just motsatsen av det verkliga livet. Huvudrollsinnehavaren heter Johanna och jobbar på en tidningsredaktion. Men det är inte något glammigt över boken som jag brukar gilla utan precis tvärt om. Den är bitsk, ful och verklig. Jag älskar det!

Här är ett stycke. Erik jobbar som ensam kille på redaktionen och har precis blivit tillfrågad om han är homosexuell eller gay som man också kan säga. Det är han inte...

Jag brukar gilla kvitton. Men ICAs får mig att tappa suget. Det senaste är över 30 cm för 5 varor. Bara för att de ska informera om lotteriet. Ett lotteri jag för övrigt vunnit ett paket bulgur i.

De godaste dadlarna har fontana paketerat. De är så saftiga och söta. Smakar som godis.

Jag vill inte skriva uppsats. Inte i handelsrätt i alla fall. Att skriva uppsats är att satsa uppåt för mig. Jag är så rädd för att inte klara av det. Att inte bli godkänd. Att få för mycket kritik.

Därför borde jag bara göra det. Just för att det är så svårt och läskigt.

Jag har kvar tio sidor att läsa men jag kan inte slita mig från den här musiken.

Bara jag får bo på hotell. Äta alla måltider ute. Croisanter till frukost. Dofta på blommorna som säljs billigt. Köpa onödigt krims krams. Gå på tråkiga museer. Gå gå gå hela dagarna. Köpa svindyrt vatten. Prata engelska. Gå i kyrkor. Stå i kö. Köpa vykort. Gå ut i klänning. Äta konstig mat. Bada i en pool. Andas ny, gärna lite smutsig luft.

En soffa är superviktigt att ha!

En svampplockare fotar sin skörd.

Jag skulle bli så lycklig om man kunde köpa lycka.

Jag är förkyld och har därför noll energi. Noll energi att göra det nödvändiga. Jag somnar till mitt snörvlande. I stället lagar jag rotfruktssoppa, nyponsoppa och klär om min tändsticksask. För det är jättenödvändigt. Visst ser jag sjuk ut?

I fredags fick jag mitt mys med tända ljus och rött vin med älsklingen. En status de flesta ha på facebook under helgerna. Detta resulterade för oss i brand. Gardinen stod i lågor och jag tjuter och blir stående chockad och rädd. Jag är så rädd att jag blir långsam. Långsam för annars skulle det blivit fel. Hade jag inte varit långsam hade jag använt flisfilten. I stället gick jag och hämtade vatten som jag blev tillsagd. Ett glas. Ett glas vatten hämtade jag. Min reaktion måste jag träna på. Jag minns att jag var extremt långsam och att jag började bädda upp, inte slita vilt, min säng för att ta överkastet. Då hade jag grundligt redan tänkt igenom resultatet av detta. Till slut gick jag och hämtade rätt mängd vatten. Jag tog min papperskorg och fyllde. Smart. Ifrån den rann ju allt vatten ut... Tobias sa till slut mer specifikt, det behövs ju för jag kan ju inte tänka själv när jag har panik, att jag skulle ta mitt fruktfat. Det gjorde jag och där ligger min designers guild gardin fortfarande kvar.

Dessa vill man ju bara dekorera hela köket med eller göra blomkålssoppa på. En lila sådan.