johannahelenas

Det är så få gånger per vecka jag skriver nu för tiden. Här kommer kort uppdatering. Jag har fått höra att jag är en katastrof. Min andra arbetsdag var prestationen ej på topp. Jag vet. Jag gör mitt bästa. Nu känns det mycket bättre efter två veckor bland havsdelikatesserna. Jag fick lägre timlön än den jag blivit lovad. Frågade arga chefen och fick höra att han gett mig minimilönen i stället för att jag inte var duktig och värd den utlovade pengen. Jag blir en liten blåmes med dunkande hjärta och bara accepterar, säger ok och går till Denise som hackar rödlök och viskar och försöker andas lugnt. Vid stängning säger arga människan att jag har min utlovade lön. Jag är besviken ändå, av principiella skäl. Man sänker inte en utlovad lön utan att meddela katastrofparten. Arbetsdagarna är mer än långa och fysiskt krävande. Det krävs smidighet, balans och styrka samt ett fungerande minne. Jag jobbar på det. I torsdags kväll efter en 12 timmars dag släpade jag med mina systrar till vattnet för lite bräckta kallsupar. Hunden och grannarna följde med. Jag tvättade håret i solnedgång och vatten som gjorde min kropp ont. Sååå kallt! Igår bakade jag kanelbullar. På kvällen samlades jag och mina yngre med sina respektive. Maria med Aksel (det stavas inte Axel i det här fallet), Carin med Micke och jag med Jazzy. Det bakades pizza och sågs på film. Alla i olika rum med olika filmer. Självklart åt vi godis framför Mean Girls. I morse tog Carin flyget till Spanien. Jag är avundsjuk. Inte elakt avundsjuk. Hon är verkligen värd att resa, så hårt som hon har slitit. Men. Jag skulle så gärna vilja resa till ett varmt och härligt land jag med. Spanien lockar. Men! Jag ska jobba och tjäna ihop pengar. Och plugga. Det är ett val jag har gjort. Jag får skylla mig själv. Dock är jag avundsjuk på hennes bränna. Även den obefogad. Tydligen har hon jobbat på den sen de första strålarna nådde jorden. Attans vad hon är värd saker. Jag sitter här röd om kroppen efter ett solförsök. Sista erkännandet om min avundsjuka. En dag efter hon kommer hem från tio dagar i Spanien sticker hon till Florida. Den är lite värre. Hon ska lära sig allt om diabetes hos min diabetesfaster. Man kanske ska skaffa sig symptom som bara går att bota på en vingård i Provence?!

Jag klarar inte av det längre. Kan inte stå emot. Det finns alldeles för mycket snyggt där ute. Jag önskar jag kunde säga att det handlade om killar men där är jag verkligen på det torra, jag håller mig lätt till en och samma. Nu handlar det om mode. Kläder. Stil. Fashion. Skor. Väskor. Schalar. Allt som är vackert. Jag står inte ut med frestelser som dessa. Utbudet gör mig tokig. Inredning är lättare. Där kan jag köpa ett hus med många rum och sedan inreda dessa i olika stilar. Då får mina potentiella gäster ta del av varje rum som alla kommer spegla mina olika humörsvängningar. Ett rosa lyckligt, ett gult glatt, ett olivgrönt allvarligt, ett blått utstickande, ett vitt neutralt osäkert, ett orange medvetet. Eftersom ens klädstil speglar ens personlighet så pass mycket har jag så otroligt svårt. Vem är jag? Jag tror det kallas identitetskris. Eller kris är inte rätt formulerat. Sökande är bättre. Låter mer litterärt rätt. Betyder det att min shopping är befogad?

Jag har varit på stan och handlat nästan hela dagen. Tre olika tyger i rosa. Ett från Designers Guild, alla blommiga. Var inne på pärlshopen och shoppa loss. På Zara hittade jag Choo-kopior i svart lack med rosetter samt en mörkt olivgrön liten klänning. Banan och kaffe till frukost samt sushi till lunch. I söndags efter mitt fiskiga jobb tog Anna och jag ett varv i Altorp. Jag sprang. Med Anna. Man kan ju inte vara sämre. Eller jo det kan man. Hon sätter igång och gör armhävningar när jag ligger helt död bredvid och njuter av livet på rygg stirrandes upp bland trädtopparna. Efter - ett dopp i ösbysjön. Ljuvligare än ljuvligast! Igår var det hej- och hejdådag. Sen pestopasta med hela pinjenötter på Vapiano och dessert på Fridays plus illamående. Nu är det dags för min nya rutin. Sommar på p1 med te och tända ljus.

Jag bara orkar inte ge mig ut efter sju eller nio blommor att lägga under huvudkudden. Jag drömmer om killar ändå. Varenda jäkla natt, och blommor har jag överallt i mitt rum; på täcket, gardinerna, kuddarna och på tavlorna. Är uppe i många fler sorter än de jag behöver. Kvällen spenderades med pappa och Maria. Middag bestående av sill, rödbetor, entrecote och jordgubbar med mjölk. Efter det Sex and the city. Fantastisk film! Mycket skratt och lite gråt. Precis som det ska vara! Promenad hem och sen canasta med lösviktsgodis och te. Lugn och trevlig midsommar. Nu är det Brunstkalendern som gäller med Meja vid fötterna i sängen.

Hängde med mor min i Täby Centrum under förmiddagen. Jag hittade mörkblå Hunter till halva priset, nya solbrillor, ursöt blå mjukis-luv-tröja samt massa fina kläder till mamma som jag tvingade henne att köpa.

Hemma i Näsbypark i morgonrock, nyduschad och trött. Har slitit i Vaxholm på Melanders fisk i fem dagar nu. Ny bransch för mig. Serviceyrket hanterar jag men fyra tallrikar åt gången vågar jag mig ännu inte på. Däremot har jag provat en massa goda lunchmåltider. Vad sägs om lenrimmad, varmrökt och inkokt lax? Eller varför inte avokado, räkor och kräftstjärtar i mängder? Frukosten består av varmt nybakat danskt rågbröd med goda pålägg. Jag har det bra med vacker utsikt och skrattande måsar. Castellet bredvid och vaxholmsbåtar som tutar och skräms. Gäster som dricksar och vänner som klappar mig på axeln. Tyvärr har jag en arg chef som ställer till problem. Jag går inte in på det. Kanske senare. Mycket har hänt. Första dagen kom BWO på besök. Innan jag insåg att det var dem glodde jag ihjäl Rolinski. Andra dagen beställde ett par in champagne (Taittinger) och lämnar! Jag dricker upp resten och finner drycken för en gångs skull god. Små händelser som livar upp stämningen. För mig i allfall. Att bara få välja och vraka bland delikatesser som dessa är ljuvligt! Lyxigt värre! I söndags bakade jag bröd och plockade fläder. Nu har jag saften färdig om tre dagar. Nu väntar godis, te och filmmys med mamma. Tillsammans är man mindre ensam. Right!

Och ja. Det känns sorgligt att lämna Lund. En termin som denna kommer jag aldrig glömma. Våren 2008 kommer jag minnas som då jag lärde mig hur det är att vara sugen på livet. Så mycket bättre än sockersuget jag nästan övergett.

Det började igår... Malin och jag hyrde bil för att sen åka till henne och hämta kartonger att packa i. Idag körde vi två fyllda bilar med SAKER till Densie lägenhet. Så mycket grejer man har! Jag hade aldrig klarat mig utan Malin, stark är hon också. Har tydligen bytt vikter på gympa stång, inte ett snäpp, utan flera! Nu har jag ätit kaviarmackor och glass till lunch, det som fanns kvar i kylen. Jag är helt slut. Mitt ansikte stramar av solen och regnet som visat sina bästa sidor idag. Jag kommer sova så gott på tåget som lämnar Lund 19.28.

Nästa köp blir filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop". Nu har jag legat och snyftat igen framför tvn när pappan pratat om deras efternamn (äpple och apelsin). De två är från olika kulturer men fortfarande frukter båda två. Den perfekta romantiska komedin!

Klockan är två minuter i tre och jag har en massa adrenalin i kroppen. Jag är arg, besviken och rikitgt jävla förbannad. Jag skulle behöva ha något att slå på. En stor kudde formad som ett X. Den skulle jag kunna sparka på, bita i och grabba, twista och pulla på ett eller annat sätt. Sängen lockar lite nu. Ska ju upp tidigt och hålla igång hela dagen.

Jag har fixat och trixat på barnsligaste sätt. Jag avskyr mitt ex och i vredens hetta är jag kapabel till å så mycket mer. Nästa, porrtidningsbeställningar i överflöd till bostaden? Något ska jag nog hitta på.

Jag förstår faktiskt inte. Tydligen skulle JAG vara krävande. Var får min lillasyster och mamma det ifrån? Jag håller inte med. Jag skulle kalla mig drivande och driftig. En sån som är bäst på att fixa och trixa och lösa saker. Kommer med bra och förnuftiga förslag som ingen kan klå i lösningsmetod. Det jag vill: Att någon ska komma och hämta mig på T-centralen 23.40 på onsdag när jag kommer med tåget. Jag har massa packning! Det är väl jättemysigt att bli mött när man kommer hem, men tydligen enligt min familj, har jag en lång uppförsbacke att gå. Jag som trodde den hade blivit lite flackare och att jag snart var framme, i allfall till första krönet... I hela mitt liv har jag konstigt nog varit jobbig. Jobbig. Envis och stolt som fan. Jag vet ju att jag gör fel, men många gånger har jag mått som en trögflytande, sur yoghurt och valt helt fel väg och varit en bitter surströmming. Gjort saker som sårar andra något så förskräckligt bara för att visa hur dåligt jag mått och för att något skulle hända. Men vad skulle kunna hänt? Nu i efterhand hade nog ett internat passat utmärkt som min far hotade med när jag var som värst. Vad var det för hot egentligen? Det hade jag inte sagt nej till idag. Jag var jobbig tycker jag men är jag det fortfarande alltså? Nej, jag är mig själv. Energisk, envis och fylld med självkänsla! Denna sena kväll i korthet: Amy MacDonald och blåbärste samt min blogg och packning.

Hitta en päls på rean. Köpa ett par läckra skor för svettiga powerwalks bland kaniner och igelkottar. Göra flädersaft minst en gång för att gå över med en omgång till Freddy. Powerwalks före frukost minst tre gånger i veckan. Körkort? Baka bröd ur Jan Hedhs bok med endast en massa viktmått, jag vill ha volym! Resa med Anna, Barcelona? Melanders i Vaxholm och äta en massa fisk för att göra underverk med min hy!

Min iPod är grym! Jag har för en gångs skull en kropp som är anpassad efter industrin. Hörlurarna sitter kvar i öronen när jag springer! Otroligt! Min grå-svarta klädsel blir så fin ihop med min färgglada musikspelare. Jag var på så gott humör när jag tog min kvällspromenad att jag gick omvägar för att få känna vissa blomdofter. Tur hade jag, för jag fick även se kaninungar och igelkottar i skymningen. Middag med Nico och Daniel som kom hit för att se Mitt stora feta grekiska bröllop. Det visar sig att jag tagit fel på dagen. Den visas i morgon i stället.

Det här går inte! Jag packar, och fy tusan vad svårt det är. För det första ska allt få plats på tåget till Stockholm på onsdag och det får helst av allt gå och bära en kilometer, det har jag kommit på är en omöjlighet. Jag måste sluta snåla. Det kostar ju att leva! Så jag har bestämt mig för buss, men det kan bli pinsamt. Taxi är ju svindyrt! Jag måste ändå hyra en bil för att transportera alla mina grejer till Denise ställe där jag får förvara allt över sommaren. Malin har erbjudit sig att hjälpa mig. Jag har ju inget körkort så jag betalar, hon hyr, för att sedan lassa och köra. Det skulle ju vara bra om man kunde ta den bilen till stationen. Det är ändå dygnshyra. Jag döör! Att vara snål ställer till med så mycket problem. Men allt är ju så dyrt!!! Förresten är jag inte snål, jag är en sann ekonom som försöker få ner priset så långt som möjligt, gärna minus, så jag kan gå plus.

Det här är min nya snygga musikspelare. Däremot är den inte så rolig tekniskt sätt. Man ser ju inte vilken låt som spelas! Man kan heller inte göra några spellistor. Men snygg är den, och lätt!

Det här är det bästa jag har varit med om! Efter fredagens rödvinsincident gömde jag min fina vita t-shirt i ångestattack istället för att ta tjuren vid hornen. Jag struntade helt enkelt i den och lät den ligga i ett hörn på golvet rödprickig. Sen insåg jag att människan jag hyr av lämnade lite tvättmedel. En skopa kan man väl få ta ifall han har kvar en massa av sina grejer tänkte jag. Och vilken glädje! Fläckarna är borta! Hemligheten. Jag tog två skopor i stället för en.

Jag hänger framför datorn och gör det jag skulle gjort under hela vårterminen, pluggar. Intressant. Har 3 omtentor i augusti. Men som mina älskade vänner säger: Det finns omtentor men inga omliv. Så himla skönt att få höra! I höst börjar dock allvaret som duktig student, redaktionschef och förhoppningsvis ett extrajobb. Jag måste ha ett fullspäckat schema för att kunna prestera. Ju mer jag har att göra, desto mer gör jag. Har jag bara en sak att tänka på, blir det ingenting gjort. Förresten blir mina nya solisar av märket Ray Ban. Måste bara prova ut rätt storlek för att sen beställa på nätet då dollarn som tur är låg. Idag hängde gänget på Lomma Beach. Underbart. Hela jag är kliig och röd. Man kunde se Turning Torso, Bron och Barsebäck. Bussresan hem ska vi inte tala om. Imorgon blir det till att skriva reklamationsbrev. Middag: Kunde inte motstå laxen i disken på Hemköp. Gick förbi den tre gånger, stannade varje gång, för att till slut återkomma och stoppa ner ett stort paket i korgen. Kvällsaktivitet: Maid in Manhattan, Shall we dance och klass 9A. Tror ni inte att jag lyckas böla under varje film. Jag är alldeles för rörd av mig. Här kommer texten på blomsterkortet jag fick av min faster till min födelsedag: Aging is mandatory. Maturity is optional. Let´s hope you mature and have fun slowly like a good cheese. Dags för fetaost!

Eftersom det var Albins 25-årsdag igår firades det med en utsökt middag och alldeles för mycket vitt vin (bidrag från Mandy som åkt hem). Erik bjöd oss till sin Hallandskorridor där en flaska rött öppnades på värsta tänkbara sätt, av Albin med en vitlökspress. Hur man kan komma på den tanken går att läsa på www.dafortodaso.blogg.se. Som en konsekvens av detta fyllebeteende har vi nu alla vinfläckar på kläderna och kökstaket ser ut som om det begåtts ett mord där. Ska påpekas att jag kom in på nationen genom att klättra in genom ett öppet fönster med en blombukett till Erik. Att få göra det oväntade lite busiga förgyller en kväll som denna. Efter några timmar gick vi ned för att dansa för 40 kr. Med tanke på vad som komma skulle hade jag aldrig betalat denna summa för att förlora snygga dyra saker till ett värde av flera tusen kronor. På något sätt har jag förlorat mina älskade Fendi-solisar, mitt baklyse och min rosa i-pod. Glasögonfodralet och hörlurarna är kvar. Det som irriterar mig mest är att jag valde att cykla till Albin med solisarna på. Jag tänkte verkligen igenom beslutet att cykla snyggt och bekvämt eller offentligt och osäkert. Men som min förnuftiga vän Jenny säger som tröst (hon älskar solglasögonen lika mycket som jag förövrigt): Man kan köpa nya solisar, däremot går minnen inte att köpa för pengar. Idag har jag kräkts tre gånger. Första gången var det med en len smak av turkisk yoghurt, andra gången med en strävare smak av Fun light och tredje gången bara vatten, vatten, vatten. Jag känner mig som en fontän med bästa sprutförmåga. Om man mår illa på det här sättet när man väntar barn i nio månader, Forget all about it! Vad jag har fått i mig utan att kräkreflexerna gjort sitt jobb: 500 gram jordgubbar utan smak, en liten Grandiosa-pizza, en halv liter cola light, gurka med salt, lite chips. Sist men inte minst glass. Här kommer historien om kvällsshoppingen på Hemköp. Jag vinglar ut genom dörren med ena handen på magen och den andra i ett hårt grepp om mobilen redo att ringa 112 samt plånkan under armen. Väl inne bland den vanligtvis lockande maten håller jag på att krocka med alla levande varelser. Jag funderar starkt på att gå in genom utgången för att köpa en plastpåse utifall att jag skulle behöva volmitera. Snål som jag är gick jag direkt på det jag var där för mest. Carte dor´s Mascarponeglass med röd god sås och nötter. En kvar och jag springer fram tills min mage säger till att det är för mycket rörelse. Jag saktar in, sliter upp frysdörren och glömmer bort mina Fendi för en minut. Efter allt som hänt känns det som att ju mer som går snett, desto roligare har man. Och gissa om jag haft roligt...

Jag fick en form av erbjudande idag. Det blir två rum lediga till hösten på Malmö nation i en korridor som ligger rätt så lägligt till. Trevliga människor i och runt omkring. Jag har varit så emot och föreställt mig en hemsk situation med en kokande Johanna som vill laga middagar och baka bröd, ifred. Ligga och läsa, tyst, för sig själv. Spela canasta över en kopp te. Osv. Att ha möjlighet att vara själv, ensam, singel, isolerad, avskild, utan att bli påkommen eller ifrågasatt. Nu har jag varit här ett tag och kommit på nya tankar. I allafall hälften av de tankar jag tänkt. Som jag sa till Denise när jag fick höra om det: Nu blev det jobbigt. Hon förstod på direkten. Jag har så svårt när det kommer ett erbjudande. Men! Nu har jag och Mandy (Amanda) redan bestämt inredning, potentiellt framtida hångel samt gemensamma middagsdatum, så nu vill jag bara ringa husförmannen på direkten! Jag ska ju bli rik på erfarenheter, och då kan jag pricka av ännu en grej på listan och har ännu en grej att prata om med mina barn. "Hur man på bästa sätt förvarar sin rosa Mateus-tekopp i en av Malmö Nations alla glidar-korridorer".

Att gå och lägga sig lycklig tillhör inte längre det ovanliga. Jag vet att jag hela tiden skriver hur roligt jag har det och hur bra det är här. Det känns faktiskt lite löjligt i längden att hela tiden påpeka det, men också känns det så mycket bättre. Att efter en hel dags skrattande och pratande få uttrycka sina känslor och bara tacka för att det har varit så fint som det har varit. Det här är ju faktiskt en form av dagbok för mig. Tänk att vänner kan betyda så mycket och spela så stor roll för hur man mår. I och med att jag nu lärt mig definitionen av vad en investering är kan jag med säkerhet lova att en vän eller flera vänner är livets bästa investering. Fatta avkastningen!! Den är ju helt otrolig! Inga aktier, obligationer eller fonder kan någonsin jämföras med riktigt härliga, bra vänner. Jag har precis varit på tågstationen och sprungit med en massa väskor upp och ner för trappor in i blixtrande hissar, fram och tillbaka på perrongen, viftandes till lokföraren och tryckt upp en hel garderob på ett nattåg. Det är ett riktigt, riktigt bra betyg på en vän när man märker att man tycker det är sorgligt då man ska säga hejdå till henne för sommaren och känner att man har lika svårt att släppa kramen om henne som när man vinkade av sin livs kärlek för att inte ses på ett bra tag. Och jag som trodde att en pojkvän tillhörde den ultimata livslistan. Man lär sig något nytt varje dag.

Jag vill ha en bikini som fungerar för min kropp, gärna detaljer på trosorna, typ rosetter på sidorna eller ringar. Axelbandslös och fruktig får den också gärna vara. Kate Hudson är beviset på att det går att vara störtsnygg och utan bröst.

Elise och Amanda drog med mig till en tjej som importerar underbara sjalar från Kenya. De två slog till, men jag lyckades behärska mig. Nu tvekar Amanda och frågar om jag vill köpa hennes. Jag ska ju börja använda mer blått som Albin säger jag passar i. Som vi sa i valet och kvalet till varenda sjal vi tittade på: - Tänk dig till jeans, vit t-shirt och guldiga flipflop. 200 spänn för grym kvalitet som kommer sälja som smör i Båstad där de kommer infinna sig i sommar. Jag kommer ångra mig ifall jag inte slår till... Nu väntar powerwalk och nyttig middag med "Reese" och och "Kate".

Som sagt. Morgonen var ljuvlig, dagen fortsatte i morgonens anda. Inga platser på juridicum och UB var för "blondt" så Denise drog med mig till LTH där det var bra arbetsro och massa söta killar. Falafel i solen till lunch och plugg och kaffe till fyra. Vidare till SOL för mer läsning och vidare med Albin och Amanda på Lundtan-evenemang i en kvart. Underbar pastamiddag på Malmös med tillhörande span, tjatter och fniss samt lite korrekturläsning. Med nyinköpt blodpudding i kylen ska jag nu sjunka ner i säng med en trötthet jag är ovanligt stolt över. Dagens värsta 1: Hemsläp 1 dyker upp. Dagens värsta 2: Hemsläp 2 dyker också upp. Hur lyckas vi? Det är bara att lära sig. I Lund är allt möjligt!

Efter många timmars prat igårkväll fick Denise mig till att ta tag i mig själv. Det enda jag kan säga är "Bättre sent än aldrig". Ja. Jag skulle så klart ha gjort det här såå mycket tidigare. 07.15 började vi powerwalka i hettan under 45 svettiga minuter. Fick lite Palm Beach-känsla, där jag och faster Åsa vaknat till ett antal gånger. Har precis ätit min andra frukost. Havregrynsgröt med linfrön smaksatt med vanilj och kanel med banan på toppen. (Första var kaffe med ägg och kaviarmacka). Nu väntar juridicum!

Så här ser mina fötter ut efter några timmars dansande på T-bar. Ni ser väl att jag har stora blåmärken under lilltån på varje fot? Ungefär 4 cm i diameter. Jag rekommenderar alla varmt att gå dit vid ett eventuellt besök i Lund. Det är värt smärtan då det bjuds på Robbie, Aretha och Ola.

Det blev en tjejträff med muffins, te och saft med massa konstiga tillsatser. På gästlistan stod: Nicoletta, Sofie, Amanda, Malin, Mikaela, Elise, Denise. Dresscode: Det lilla som värmen tillät. Samtalsämnen: Fel hemsläp, trilska telefonförsäljare samt muffinsens godhet.