johannahelenas

Ska man välja en pojkvän som gör en lycklig? Kan man inte vara lycklig utan?

Ska man vara med någon som får en att må bättre tillsammans än när man är ensam?

Kan man inte gilla sin ensamma tillvaro?

Ska man välja någon som tar hand om en? Kan man inte få ta hand om sig själv?

Är det bäst att välja någon man absolut inte kan klara sig utan?

Någon som har fattat det som alla lyckade företag och producenter fattat, att skapa ett behov vi inte visste att vi hade.

Igår hade jag förhandlingsspel där vi skulle komma överens om ett fiktivt flextidsavtal. Jag var en av fem arbetstagare som mötte fyra låtsasarbetsgivare. Jag var såklart väldigt mån om min lunch och ville kunna ta den när jag vill under två timmar. Jag låtsades vara diabetiker och argumenterade mycket och väl. Allt var på skoj och vi skrattade mycket alla nio. Sen säger en kille som börjar tröttna, som vi alla andra, "men det är ju bara mat, struntsamma när den äts". Det som gjorde mig irriterad, även fast det bara var på låtsas, var att han var fet. Så tragikomiskt att han säger det. Klart han inte bryr sig, det ser man ju på honom. Men vi andra som känner till hur man ska äta och vill hålla oss i trim, vi vet att man ska hålla en jämn blodsockerkurva för att undvika att småäta. Där i ingår en rejäl lunch under anständiga former.

Uppsatsämne godkänt. Jag har redan börjat skriva. Det här intresserar mig! Äntligen!

Jag skulle så gärna "vilja bli" någon form av kritiker. Jag älskar att hata och att älska. Jag älskar att störa mig och reta mig. Att gilla och berömma. Igår när jag satt med ett grupparbete börjar en kille några meter bort att snyta sig. Inte snörvla. Alltså dra in snoret som hela tiden åker ut ur näsan alltså. Nej, han var väl lite bättre för han hade med sig snytpapper och använde sig av det. Han tryckte ut snoret det hårdaste han kunde. Flera gånger var tioende minut. Sen tog han sig en titt på det för att se att allt stämde. Det ljudet på förmiddagen fick mig att vända mig om. Varför kan inte människor göra sådant privat? Gå in på en toalett och ta bort snoret. Då kan man ju även ta bort snorkråkor och, om man vill, äta upp dem!

Varför ska det vara så svårt att ta lite mer normal plats? Jag har lätt för att ta plats och provocera men när det kommer till naturlig plats så är jag extremblyg och fånig. Idag slog jag till på stort och öppnade en red bull i det tysta biblioteket. Aldrig någonsin har jag gjort det tidigare. Aldrig någonsin skulle jag våga ta en tugga i ett äpple på samma ställe. Idag på väg hem i mörkret låg en avokado på marken. Jag vände mig om efter den. Jag skulle gått tillbaka och hämtat den.