johannahelenas

Varför lurar jag mig själv? Jag får frågan dagligen varför jag pluggar det jag pluggar. Vad beror det på? För att det är ovanligt säger en. För att jag inte verkar vara den typen säger en annan. För att jag alltid klagar på att det är tråkigt säger jag.

Intressant är ostridigt att det är. Men är det så roligt? Vad får jag ut av det förutom allmänbildning? Kunskap är ju aldrig fel men ska jag fokusera på något annat som ger mig ett roligt jobb kanske.

Åter till patent, mönsterskydd, varumärkesintrång och URL.

... i immaterialrätt.

Jag vet att jag inte får sno bilder hur som helst. Något jag också fått lära mig i och med den här tentan är hur man ändrar radavstånd i word. Hur galet är inte det? Så efter. Inte ok.

Jag visste om det. Men det är inte kul att få det bekräftat.

När jag blir frisk ska jag träna, träna, träna för att komma över det här. OCH jag ska sminka mig varenda dag. Eller nej. Det är inte riktigt jag. Osminkad i flanellskjorta och gummistövlar är jag. Jag ska aldrig vara någon annan än mig själv. Aldrig i livet!

Jag har gjort det jag älskar allra mest. Jag har handlat mat på ica. En liter mjölk, 500 gram frysta hallon, ett kilo morötter, 2 grönmögelostar (specialpris), 500 gram vindruvor, 3 dl gräddfil. Det är ganska mycket mat för att bara springa ner utan handväska i tajta byxor (då också med ofunktionella fickor) och med inställningen att principiellt vägra betala för plastpåse. När jag drar kortet på 96,50 kr funderar jag på att ta en liten genomskinlig fryspåse som alla andra studenter gör, även de med märkesväskor gör så. 10 sekunder senare står jag där, längst ner med alla min varor som senare ska tryckas in på en hylla i kylen som redan är fullare än full. Varför skulle inte min redan planerade bärteknik fungera? Gräddfilen på druvorna som ligger på den liggandes mjölken. Morötterna och hallonen klämda mellan fingrarna. Plånboken under armen, mobilen i vänsterfickan, nycklarna i höger och ostarna i munnen. Jag trodde jag vågade. Vågade visa upp min snåla sida för människor jag inte ens känner. Jag vägrade. Jag skulle klara det. Klara att ta alla varor med min två bleka händer med Nice-målade naglar. Det kändes bra första två stegen. Sen tappar jag första osten. När jag böjer mig ner för att plocka upp den tappar jag gräddfilen och jag försöker tänka på tentan om en vecka för att mitt röda ansikte inte ska bli rödare. Väl ute tappar jag mina nycklar. Jag suckar högt så att någon som möjligtvis hör mig inte ska tro att jag skäms. Tappandet och rasandet fortsätter fram tills hissen och det blir inte bättre av att jag fnittrar småspringandes. Jag slänger igen hissdörren så att stegen bakom mig inte ska hinna in och se mig hårt tryckandes mot väggen för att inte vindruvorna till extrapris ska ramla ner på marken...

Om fyra timmar kommer jag messa dig och be dig följa med mig hem.

Sådana meddelanden skickas bara efter en flaska rosé till åttioåttor med mörk röst.

Det finns inget bättre än att ha en flört att messa med. Då försvinner pluggstressen och hjärtat bultar av en annan anledning för en stund.

De är bruna. Glansiga. Slinka och mjuka. Jag har mjölbaggar överallt! I mina krossade linfrön. I vetemjölet. Även bland hasselnötterna. Det är äckligt. Ta bort dem!

Alla mina jeans är för små!!! Alla utom ett par som var alldeles för stora när jag köpte dem för flera år sedan...

Jag är i Lund. Jag får CSN. Jag har kommit in på mina prio ett kurser. Jag har gardiner från Designes Guild. Jag sover inte längre på en uppblåsbar madrass. Det regnar.

Därmed inte sagt att jag kan sätta mig på ett bibliotek och plugga. Det första jag gjorde när jag vaknade (av mig själv) klockan elva var att tänka på allt jag bara måste göra och borde hinna med idag. Självklart låser jag mig när jag inte har möjlighet att utföra första punkten på listan. Vad det är? Köpa en pärm (marimekko) och organisera mitt liv. Nya flikar i mitt liv: Marknadsföringspsykologi, immaterialrätt, styrelsearbete, marknadsföring för LE.

Bara roliga flikar att bläddra mellan.