Orange
Som så mycket annat var det min faster som fick mig att börja gilla orange. Det var också hon som lärde mig innebörden av att matcha. När min faster klär sig är det till att börja med i färg, skulle det vara i svart är det en klänning vars design beter sig som en hel färgpalett. Den syns. Åsa, min faster, brukar vanligtvis klä sig i en och samma färg från topp till tå. Orange är hennes favoritfärg. Förr i tiden hade hon till och med orange hår. Nej, det var inte fult. När Åsa har en orange dag, är det alltså orange skor, byxor, topp, skärp och väska. Det hela blir inte bättre av att hon tittar på tyger i samma kulör, iklädd kläderna. Eller jo, det är väl det det blir. Bra alltså. Det är enligt mig helt underbart med färg! I somras när jag och Jenny gick Grev Turegatan upp går det ju inte att missa sällskapet Crona/Golding när de spatserar/trippar ner. Crona med ryggsäck och Golding med väska i böjd hand som en chihuahua-tass. Grejen är, att med Åsa så får tjejighet en helt annan innebörd. Hon har en respektingivande röst, är en välutbildad läkare och pekar med hela handen. Det enda man kan skymta när hon är iklädd sin vita rock på jobbet är hennes höga färgglada klackar som för mig symboliserar självförtroende och en medvetenhet om att man kommer långt så länge man är sig själv och litar på sitt värde.
Måndagstrött
Igårkväll fastnade jag framför Blondinbella på youtube. Mycket underhållande. Detta innebar att jag kom i säng sent. Var lyckligtvis tvungen att gå upp för jag hade hyresvärden här på förmiddagen.
En sak som ni troligtvis inte kommer förstå är att jag varje dag, efter varje minsta aktivitet, blir väldigt stolt över mig själv. Eller stolt vet jag inte om det är den första känslan, snarare lättnad. Första handlingen är när jag bäddar sängen. Då mår jag riktigt bra. Att dra upp persiennerna är super, ännu bättre om det är vackert väder. Skulle jag mot förmodan ta en promenad skulle dagen vara fullbordad. Frukost efter det med tidningsläsning är helt fantastsiskt. Då mår jag mer än utmärkt. Vi stannar där. Efter det börjar listorna. Listorna jag har så svårt att ta mig genom. Jag skjuter upp saker och väntar på bättre tider eller det perfekta tillfället. Nu tex pluggar jag inte för att det är för lång tid kvar till tentan. Det är ju helt fel! Frågan är hur jag ska göra, vad är bästa taktiken för att komma ihåg allt till tentan. Plugga för livet, hur gör man det?
I allafall. Idag har varit en bra dag. Jag har haft saker att göra. Jag har vinkat av Mandy, jag har tränat pilates, jag har lagat bra mat (tonfiskbiffar med massa frästa grönsaker), varit på lektion och jobbat lite med arkitekturuppgiften. Mer? Jag har ätit hälsosamt. En sådan sak gör dagen till en ännu bättre dag. Gröt, knäckebröd, ägg. Tyvärr chips nu på kvällen, men det är för att det finns kvar från i helgen.
Nu ska jag handtvätta. Något som stått på min hjärnlista länge... (Hjärnlista=jobbig lista man inte skriver ner utan som man envisas med att hålla kvar i minnet. Det stör ju bara!)
Efter det; sova? Hoppas jag är lika trött då som jag är nu.
Pucci - to die for
Erkänn att man blir glad.
Fest med Lundtan - livsfarligt
I morse när jag vaknade låg kameran i lådan bland scarfsen, datorn i garderoben och tavlor var försvunna från väggarna. När jag kom hem i morse var jag tvungen att göra i ordning efter partyt. Inget kul att vakna upp bland champagneglas.
Desto roligare var det att äta chips, gurk- och morotsstavar med dipp till frukost. Bästa filmen gick på tv; Mitt stora feta grekiska bröllop. Så skönt att få gråta efter nattens killdrama...
Jag kan visst
Ofta är jag övertygad om att jag aldrig kommer bli något eller att jag inte kan något. Det är fel. Det vet jag. Det gäller bara att hitta det man kan. Även om det tar tid. Jag kommer ta min kandidatexamen i ekonomi. Någon gång. Bara inte nu. Jag kommer också jobba med något kreativt. Det ser man om man kommer hem till mig. Titta bara på mitt skrivbord.
1. Jag håller på att lära mig min nya systemkamera.
2. Jag tvingar mig själv att läsa en artikel om dagen. Det blir alltid så att jag läser fler. Jag känner mig så duktig då. Att inte sätta för höga mål funkar för mig.
3. Jag har satt rosa lappar och strukit över med grönt i utbildningskatalogen för allt som är intressant till hösten. Bla. marknadsföringspsykologi, media- och kommunikationsvetenskap.
4. Jag klipper och klistrar hemma inför bild- och rumkursen på arkitekturinstitutionen. En blomma gjord av papper i olika
rosa nyanser.
5. Jag har en massa färgat papper.
6. Senaste Lundtan.
7. Mina lätta gardiner hänger inte på en vanlig konventionell gardinstång. De hänger på ett rosa paketsnöre. I stället för knoppar på sidorna är det rosetter.
8. Jag har klätt om en tändsticksask i josef frank-papper. (Cosmo hade dukningsspecial med en Frankduk). Bästa fattigpresenten till kompisar.
9. Jag har målat sekvensbilder (bild och rum) med hjälp av akvarellpennor.
10. Hur kunde jag glömma den siffran?
11. Akvarellpennor och oljekritor.
12. Måste komma igång med plugget...
Jar haft jätteångest inför upppgiften i bild och rum. Igår bestämde jag mig för att sluta tänka på det. I stället för att alltid gå och tänka på det och tro att idéer ska komma till mig, röjde jag undan skrivbordet och satte mig ner. Tittade på fåglar och andades och fokuserade. Sen visste jag hur jag skulle gå tillväga. Man ska ta sig tid att bara tänka. Inte göra något annat. Bara tänka.
MandyJo gör Lund. För sista gången?
Fantastisk macka med chevre och fikonmarmelad.
Kan inte gömma sig.
Shopping på ÖB.
Alltid lika jobbigt...
Och självklart lika kul...
En stavmixer, tuggummi, mörk choklad, nötter... Inget onödigt alls...
Vidare mot favvostället miljögården. Bara design, färg och form. Mateus, Gant, Marimekko. Ett litet NK.
Lovely! Man kan fika lyxigt också.
Den här stolen är inte bara läcker, den är skön! Man sitter på gummisnören.
Inte alls riggat...
Bovetebiffar görs efter recept ur Renée Voltaires kokbok. Att prova är ett måste!
Ok. Bekännelse. Jag köpte den rutiga duken på ÖB... Inte ett dugg onödigt, men fel prioriterat i dessa tider.
Men jag ångrar ingenting...
Amanda. Tack för ett underbart drygt år. Det har varit fruktansvärt roligt. Fruktansvärt roligt. Fruktansvärt roligt. Jag skulle egentligen vilja skriva en massa adjektiv på roligt platsen, men jag vet inte vad vi har haft om inte roligt. Hur mycket har vi liksom inte skrattat? Ok att vi har gråtit, skrikit, sparkat och snörvlat. Men säg någon gång vi inte har avslutat stunden med ett gapskratt?!
Några höjdpunkter under året:
Tredje och sista numret av Lundtan ska snart vara ute och vi har ingen framsida. Så vad gör redaktörerna. Jo de sätter sig själva där. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när du ringde den natten klockan tre och förtäljde din idé.
Vi inser att våra föräldrar, Mandys mamma, min pappa, är själsfränder. Rekomenderar samma böcker, samma inställning till livet och är så klart båda journalister. Listan kan göras lång.
Vi inser att vi är ganska lika. Louis Vuitton väska snett över bröstet, färgsprakande plånböcker (rosa och orange såklart) Renée Voltaire och självklart blodpudding med lingonsylt.
Jag försöker lära Mandy sjunga Goodnight sweetheart och alla blomnamn, Amanda lär ut finansiell ekonomi.
Layoutveckorna på loftet (inklusive din mamma). Kaffe, yoghurtpuffar, "kuskus", turkisk yoghurt och örtte.
Morötter i lampfoten. Jag skrattar gott varje gång.
Skriker på Tbar: " Amanda kan jag ta honom? Duger han? "
Pirriga judar...
Garderober fyllda med fyllda säckar.
Tunikan vi trodde ingen annan hade.
Rosa orange...
Thank you very much!
Stockholm för en vecka sedan med mina nya systemkamera
Bra deal!
Jag fick ett par vita sådana här skor i present men de är en storlek för stora, i storlek 40. Är det någon som kan tänka sig följande okomplicerade byte om du ändå tänkt köpa ett par sådana här i den storleken jag har;
Du köper ett par nya likadana i storlek 39
Vi byter!
Eller du kanske har en pojkvän som vill ha ett par nya skor... Mikael, Axel?
Funky feeling
Jag vaknar med huvudvärk idag igen. Jag tror det beror på min nya morgonrutin; tedrickandet. Jag har skippat kaffet i två veckor. Nu sitter jag med en stor kopp i allafall för att värken ska försvinna.
Igårkväll drog Nico med mig för att träna. Funk. Herre min gud. Ett pass där man inte får några instruktioner utan man ska bara härma dansen tills det går. För mig gick det inte... Min kropp var inte det minsta trött eller mör efteråt, men det var min hjärna! Jag kan inte sånt där. Jag vill ha vanlig friskis svettis gympa. Hade jag varit tio år yngre att jag helt klart börjat gråta eller i allfall flytt fältet. I stället stod jag mestadels av tiden och log eller tittade trånande på de andra medvetna tjejerna. Det blev inte bättre av mina okvinnliga fötter. Jag har så stora i förhållande till min kropp att jag nästan snubblar över mig själv. Jag kan inte dansa till Britney Spears och åbäka mig framför en spegel. Bara för att det var en sådan pina ska jag gå nästa onsdag igen. Allt för att komma utanför den komfortabla zonen. Jag ger det två pass till. Har det inte blivit bättre springer jag över till tryggheten (gympa stång).
Receptet
Ugnstemp. 175 grader
4 dl grahamsmjöl
1/2 dl vete/rågkross
1/2 dl linfrön
1/2 dl solrosfrön
3 1/2 dl filmjölk
2 msk sirap
1/2 dl russin
1 tsk bikarbonat
1 tsk salt
Blanda de torra ingredienserna. Tillsätt sedan filmjölk, sirap och russin. Rör om med träslev. Det blir kletigt. Använd en 1,5 liters avlång brödform. Smörj och bröa formen med ströbröd eller kli. Häll ner allt i formen. Grädda i nedre delan av ugnen ca en timme.
Förbjudet
Det här har jag lagt som min systers skrivbordsunderlägg... Med den texten kan hon väl ändå inte bli arg?!
(Förlåt Cajsa för censureringen).
Resfeber
Det är ju rätt fånigt av mig att hoppa runt i lägenheten och för första gången på länge verkligen längta hem. Jag längtar efter att bli väckt av Meja på morgonen och behöva vara tvungen att gå ut. Jag längtar efter att få laga mat åt människor som äter upp allt för att sen äta upp resterna före mig. Jag längtar efter pianot, Carin vill du sjunga och spela med mig? Jag längtar efter min arga lilla lillasyster, blir du glad om jag bakar chokladmuffins? Det här ska bli en bra helg. Hoppas jag lyckas vara snäll.
Flygbussen går kvart i ett och jag vet inte vad jag ska göra fram tills dess. Jag har packat väskan. Inte ett endaste plagg förutom en volangblus att ha på middagen i morgon. Resten är tidningar. Lundtantidningar. De ska hem. Till mitt arkiv. Jag har inget arkiv men några tidskriftssamlare som får agera stand in. Där ska de stå och vänta på bättre tider och människor som kan få bläddra och beskåda mitt verk. Speciella personer kan till och med få sig ett ex!
Det ska bli underbart att flyga. Det är fantastiskt väder och jag ska fokusera på min ledare som ska vara färdig på söndag samt ett ansökningsbrev till en rolig post. Jag vill, jag vill, jag vill ha den!
Jag vill också handla i shopen på flygplatsen inte tax free, jag vet, men flygplatspriser. Hur ska det gå utan pengar?
Veckan med stort V
Det är layoutvecka och i morgon flyr jag fältet för några dagar i Stockholm för att vara tillbaka på söndag och göra det sista. Det här är det snyggaste numret EVER!
Nu måste jag boka flygbiljett.
Nyvaken
Det är jag det. Ingefärste och leverpastejsamackor äts medan tvätten tvättas. Det svider i ögonen efter ca fem timmars sömn och två timmars vila. Men, det är jättevackert väder, så det känns inte som några problem. Dagen kommer bli jättebra!
Sovkompis
Jag tränar på att leva i kollektiv inför höstens korridorboende. Nico sover på en uppblåsbar madrass och jag är inte trött. Perfekt tid för att börja läsa en bok. Så det är planen nu. Önska mig lycka till under natten. Tvättid i morgon klockan sju. Kroppen kommer göra ont och svida.
Dagens oväntade: J dyker upp på skånis
Dagens duktiga: Ellevarning på snyggaste skoreportaget i kommande Lundtan.
Nattinatt.
Kylskåpsdramatik
Jag åt en sen lunch med mycket fibrer och grönsaker så när det var dags för middag var jag så klart inte hungrig. Jag som älskar att äta mat blev besviken över att jag inte kände något sug eller att det vattnades i munnen. Inte en enda droppe kände jag i munnen. Jag öppnade kylen och tog mig en titt. Gjorde samma sak med frysen. Ingenting här ingenting där. Ej heller något som fick min mun att vattnas. Gick igenom vartenda skåp, men varken chips eller tonfisk (jag vet, inte bra jag skäms) fick mig på humör. Tog ett till varv, lite lånsammare den här gången, men ingen lycka. Nu stod jag och trampade av frustration. Tog ett glas vatten och sprang till ica. Jag tog en liter mjölk och knäckebröd. Då slog det till! Det var leverpastejsmackor jag ville ha! Nä, jag kommer hinna ändra mig tills jag kommer hem tänkte jag och gick till frukten och plockade på mig 8 kiwi för 10 kr, ifall jag skulle hålla fast vid mitt val. Lite lyx ska det väl va en söndag ifall man käkar mackor till middag? Hemma ställer jag mig återigen och stirrar in i kylen. Länge länge. Jag öppnar frysen och blänger. Låter de båda stå vidöppna som om deras båda innehåll skulle förenas och attraheras av varandra och få mig att se lösningar. Inget hände. Jag öppnar så klart alla luckor också och ställer mig och funderar. Kokböcker öppnas och läses men absolut ingenting kan göra mig sugen. Så jag ger efter. Bittert tar jag fram leverpastejen, gurkan och det torra, hårda, spröda knäckebrödet jag älskar att jag älskar. En macka, två mackor, tre mackor, fyra mackor och tjugo saltgurkor senare (när jag får ta hur många jag vill tar jag hur många jag vill- nej mina barn kommer inte få ta lika många, max två stora per macka eller tre små) är jag igång. Jag vill ha mer men måste spara till frukosten. Jag hittar frysta pannkakor men har varken micro eller tid att vänta. Jag tar en morot. Jag tar turkisk yoghurt men honung och solrosfrön. Sist men inte minst ett paket nudlar. Som om inte det vore nog tar jag ett paket till. Jag älskar nudlar. Såklart.
Det var min middag. Så vad har jag lärt mig. Inget. Bara fått bekräftat att jag älskar plockmat, hetsäta och att bo ensam.
Kläddrömmar
Här däremot gör de väldigt bra ifrån sig. De gör mig överlyckligt hög. Den här morgonrocken har jag och vissa andra letat efter i år. Kopior har gjorts sämre än så här. Nu kostar den en bråkdel av orginalet och ser helt perfekt ut!
Klänningen ser dyr ut, på långt håll i allafall...
Klänningen ser dyr ut, på långt håll i allafall...
Home säger HM, far far away from good anser jag.
Gå in och kika på HMs hemmakollektion. Inte så inspirerande tycker jag. Det enda jag skulle vilja ha och som man blir glad av är den här kökshandduken. Det mönstret skulle de tagit när de gjorde förklädena. Då skulle jag ha handlat!
Blått är flott återigen
Motto: Rosa orange
Jag vet hur det började. Jag hade precis lärt mig att Gucci uttalades som det sig bör och inte "Gucki" som jag sa samt att ögonbrynen ska plockas underifrån. Ungefär då lanserade Louis Vuitton en limited edition väska i pochette modell. Saftigt orange lack med lysande mörk cerise streck. Jag blev blixtförälskad! Det var ungefär då jag slängde Frida och KP under sängen och la veckopengen på modemagasinserbjudanden, 3 nummer för 99 kr plus en "pashmina"schal. Eller ännu bättre; 4 nummer plus mascara och parfym i minimal förpackning. Jag gjorde superklipp ungefär varannan månad, ansåg jag, och bläddrade i tidningarna frenetiskt utan att läsa en enda artikel. Bilderna var det enda jag var ute efter. Det vattnades i munnen och jag hoppade jämfota av lycka vid snygga inspirerande omslag som skulle få mig att vilja göra läxan. Men inte gjorde jag den bättre. Tvärtom. Nej jag skrev listor i stället. På saker och ting som skulle fullborda mitt liv. En skjorta i varje färg och likaså koftor. Dunväst hit Märkesjeans dit. Men mitt främsta mål var ändå en Louis Vuitton väska. Väskornas väska. Tyckte jag. Jag provade på fejk men skämdes enormt när handtagens skruvar lossnade framför ögonen på de äkta varorna på bussen till skolan. Då gick jag över till Longchamp och trivdes alldeles förträffligt! (Nu har jag en orange som ingen annan har). Efter några år var jag prompt tvungen att köpa något för att visa att jag minsann också kunde så jag köpte en logoplånbok för tre och sju. Det är nog mitt sämsta köp. Ett år senare köpte jag min själsfrände. Noe. LV säcken.
Jag tror på ett rosa orange liv där rosa står för mainstream (LV) och orange står för utstickaren (säckmodellen). Då det klassiska kombineras med ens egna tycke och smak kommer man långt. Nu är jag fast i det rosa orange träsket. Jag är supernöjd med mig själv!
Jag tror på ett rosa orange liv där rosa står för mainstream (LV) och orange står för utstickaren (säckmodellen). Då det klassiska kombineras med ens egna tycke och smak kommer man långt. Nu är jag fast i det rosa orange träsket. Jag är supernöjd med mig själv!
Ett bad, en fröken Hamilton, fyra chokladmuffins och några Jamiroquai-låtar senare
Det är de till vänster.
Nu är jag lugn. Lugnare i alla fall. Jag tog ett bad och andades. Bakade chokladmuffins iklädd morgonrock och turban. Ringde Anna även fast jag var på dåligt humör. Det gjorde susen! Nu lyssnar jag på Jamiroquai och hittar på frågor till Svensk Damtidning och dricker nyponte. Anna skulle gå och lägga sig. Jag borde verkligen lägga mig och bara läsa en bok. Flyga Drake vill jag komma in i.
Lugn och fin
Efter gårdagens händelse med de förbaskade nycklarna och en klapp på axeln i samband med en uppmaning om att ta det lite lugnt, så kom chocken som nu har lagt sig inte helt lägligt.
Jag skulle kolla ifall det fanns några trevliga bostäder i bostadskön jag står i och upptäcker att placeringen jag tilldelats är från idag. Jag var för en vecka sedan nummer ett i kön men har alltså nu den sämsta platsen. Jag ringde alldeles skakig. Inte ännu en grej som går emot mig. Ska jag bli tvungen att lämna staden Lund? Vad är meningen med allt?
På telefon får jag reda på att jag, när jag fyllt i datumet för betalning av terminsräkning, råkat skriva 2008 istället för 2009. Som tur var löste det sig och jag har en bra plats nu, men jag undrar varför de inte sa till mig. Hon sa att det var vanligt att folk fylllde i fel.
Jag vill resa bort. Med en bra bok och en massa gott fruktvatten.
Så här vill jag se ut på förmiddagen när jag köper bröd och varor på marknaden...
Färgade assecoarer är det snyggaste!
På eftermiddagen strosar jag bara runt i klädd slappa jeansshorts, vit tunika, ballerinas och dessa:
När kvällen närmar sig äter jag skaldjursplatå med massa vitt vin och gott vitt bröd iförd en klänning som denna...
Fram och tillbaka
När kvällslektionen var över vid sju var jag tvungen att åka tillbaka till Skånis (kårhuset) där jag suttit hela eftermiddagen. Hämtade skeden jag glömt och diskade tallriken jag använt... Cyklade hem vrålhungrig. Letar efter mina nycklar vrålhungrig. Inser att jag glömt nycklarna, vrålhungrig. Cyklar tillbaka, vrålhungrig. Stannar kvar med sällskap och äter varma mackor med ost (grevé) och skinka. Fantastiskt gott! Jag har precis kommit på att jag cyklat i en timme idag. Fram och tillbaka gånger två. 15 minuter gånger fyra. Nu ska jag läsa dricka en massa te med honung. Jag börjar bli sjuk. Bra anledning att få sova länge...
Liv som jag vill leva
Jag har för andra dagen i rad gått upp tidigare än vanligt. Jag gör så att jag bokar in möten på förmiddagen för annars vet jag att jag inte kommer gå upp. Nu kan jag inte göra annat än att pallra mig upp, även fast jag ofta blir lite sen.
På cykeln färdades jag och körde mot rött, dock under kontroll. Ett gammalt par började tuta på 100 meters avstånd och jag blev irri. Jag blängde. Det rekommenderas verkligen. Att visa sin irritation är så skönt. Jag skulle gärna ha lipat, vad tufft det skulle varit! Det är efter en sådan händelse jag kan tänka mig att man kommer på en uppfinning. Jag kom i alla fall på en. Jag efterfrågar en glad tuta och en arg tuta. Tänk vad mycket trevligare samhället skulle bli. Och säkrare! Fler skulle våga tuta utan att känna sig så aggressiva. Tills dess föreslår jag att man köper en liten tuta att klämma på för hand och hålla utanför fönstret med ett leende.
Väl framme startade dagen. I sju och en halv timme jobbade jag med tidningen. Visserligen målade jag väggar ca 30 minuter av dem och satt i telefonkö ca 20, lagade lunch i 5 och sprang upp och ner för trappan i två. Men oj vad roligt jag har! Att få ringa Svensk Damtidning och prata med Jenny Alexandersson är ju inte fel, inte heller att lära sig att ge negativ krititk. Allt är kul och jag lär mig saker hela tiden.
Middag: Linssoppa med keso och kanel, fantastisk!
Tv: Desperata Hemmafruar som håller på att spåra ur och bli till Tre kronor.
Kvällste: Blåbär
Nattlektyr: Svenskan
Fack Fock
Så tidigt som jag gick upp idag var det flera månader sen jag gjorde. Kvart i åtta... Jag har de senaste månaderna sovit länge varje natt, minst nio timmar, ofta tio... Jag tycker själv spontant att det låter som om jag är väldigt lat och inte gör något vettigt men jag måste försvara mig själv och påstå att det är klokt. Jag har aldrig mått så bra och varit så pigg som jag är nu. Att sova är bra på alla sätt! Och jag är inte deprimerad som vissa skrämde upp mig med.
Anledningen till en tidig upgång var att IKEA skulle besökas. Nu ska kårhuset inredas i mörkt grå stolar bla och inte knallröda som jag föreslog. Tur att jag får fria händer när det kommer till gardinerna. Tre personer med olika viljor var där vid öppning. Vi inledde med frukost för att äta lunch några timmar senare, obligatoriska köttbullarna, och korv och glass vid utgången. Vid utgången hade vi kommit upp i fem fyllda vagnar, varav tre var sådana utan sidor som man lastar på från tag själv lagret. Efter betalning och fotografering skulle vi i omgångar få ut allt till lastbilen. Jag börjar med att gå ut genom den självklara utgången för att gå tillbaka genom ingången och hämta nästa vagn. Smart som jag är och ser snabba lösningar som är effektivare än alla andras får jag för mig att gå ut genom ingången vilken välkomnar kunderna med en grovt ribbad kuperad matta. Jag har muskler tänker jag och pressar vagnen vars lastade bänkskivor bara lutar åt ett håll, dvs lasten är INTE jämt fördelad. Jag ser inte mina begränsningar utan fortsätter trycka. Jag ska ut! Jag ska hinna in i svängdörrarna och inte fastna och för en gångs skull inte göra bort mig. Jag misslyckas. Jag spärrar upp ögonen och flämtar samtidigt som jag gnyr. Bara det är ju pinsamt! Sen välter vagnen. Och jag själv. Jag försöker förhindra incidenten genom att skjuta fram mitt vänstra ben. Ingen vidare lycka. Runt omkring mig står människor och bara tittar. Jag börjar fnittra och får hjälp av en ikea-man. Medan han börjar plocka upp allt som blockerade ingången sprang jag skratt-tjutandes till Jonas som bara hade hört en duns och insett fakta. Johanna hade gjort det igen.
I bilen på väg hem skyllde jag nog inte riktigt ifrån mig men jag proklamerade att de ska vara glada att de har mig för att jag får de att leva längre då de har något att skratta åt och med. Då sa Jonas att om inte annat så kommer min man att leva länge. Ja med tanke på tidigare Good fuck och dagens fråga som löd "vilket fack fock " (tag själv hyllorna) så kan jag inte tänka mig något annat.
Önskemål
Onödigt?
Den här veckan har jag varit ute två gånger. Jag har haft väldans roligt men fått betala dyrt för det. Jag blir nämligen sängliggande hela dagen efter. Jag lyckades ta mig från sängen runt tre idag efter purjolöks och potatissoppa och fil med hallon. Begav mig till espressohouse där chailatte och A med hela sitt kompani väntade.
Till middag gjorde jag det söndagsobligatoriska rotfrukter och lax i ugn. Till efterrätt bjöds det på Ben & Jerrys. Jag var tvungen! De glassarna är inte goda. Half baked var en besvikelse. Cashewnötterna var godare.
Lördagsgodis
Idag har jag målat och målat och målat samt ätit pizza och hjälpt till med ett ben som hoppat ur led. Jag har målarfärg överallt. I hela ansiktet, i näsan, munnen och öronen. Ja, vi målade på varandra. Att vara barnslig gör livet så mycket roligare! Snart ska jag i väg och vara ännu barnsligare.
Vad jag måste tänka på
Att varken slökolla på tv eller ha onödigt många lampor tända. Det kostar en massa pengar med el!
Den värsta boven i dramat är spisen jag älskar använda. Den är dyr i drift.
Billig fritid
Vad har jag då för alternativ när jag inte har några pengar?
Det jag kan komma på är:
Träna
Läsa böcker jag har i bokhyllan ( eller LÅNA ) på biblioteket
Äta purjolöks och potatissoppa
Japp! Det var det. Några andra förslag?
Avslag
Då var det officiellt. Jag får ej csn. Tydligen räknas inte kårarbete som en anledning till att man inte ska klara av att ta sina poäng. Ett läkarintyg är det som krävs fick jag lära mig. Skilsmässobarn, jordskalv, äldsta barnet. Räcker inte det?
Boxbekymmer
När butiksbiträden inte kan ge service, inte ens minimal, då får jag fnatt. Jag blir otrevlig. När jag till och med försökt hjälpa dem på traven för att de lättare ska kunna hjälpa mig, men att de ändå inte gör det dem ska. Då blir jag jävligt irriterad. Jag betalar inte bara för produkten trodde jag utan för tillgängligheten och vägen till just strumpyxan jag i det här fallet var ute efter. Skitsamma om det var en praktikant. Hon var väck! En liten fjant till tjej som bara kunde svara jag vet inte. Om man inte vet då frågar man någon som vet. Jag vill veta och det ska hon förstå. Om hon nu inte hade kunskap om sortimentet då kan hon inte bara krumbukta sig och verka nollställd. Hon försvann till provrummet när jag avfärdade henne. Dock inte elakt. Bara kort. Provrummet behärskar hon tänkte jag. Jag trodde fel. När en kund frågar om hon kan gå in i en provhytt svarar tösen att hon inte visste. Hon kom ju precis dit. Men herregud flicka lilla. Gå och titta då! Att stå i butik är inte kul om man inte vet något. Men är det så svårt att lära sig? Nej, det är det inte.
När jag utan hjälp bestämt mig för ett par gick jag mot kassan för att få svar och betala. Inte var dem mycket bättre. De var värre. Kan inte tänka utanför boxen. Alls.
Till Albin min ängel - någon gång när du orkar och har tid
Typ söndag...
Färglära
I förrgår på lektionen lärde jag mig alltså lite om färger. Bland annat att de uppträder olika beroende på mängd, ljus samt andra färger i omgivningen. Detta har matbutikerna också fattat. Innan jag bestämde mig för de små ynkliga bleka cocktailtomaterna i plastförpackning stod jag och klämde på de stora djupt röda kvisttomaterna. De var så vackra och till och med doftade på avstånd. Jag hittade till slut en jag tyckte föll mig i smak och började gå mot kassan. Observant som jag är såg jag en drastisk förändring. Tomaten hade ändrat färg, och det berodde inte på min dåliga andedräkt. Jag gick tillbaka ställde mig på mina converse-tår och la mig i princip på berget av tomater för att nå högst upp där tomaterna verkade vara allra rödast för att hitta just min perfekta. Nöjd gick jag återigen mot kassan efter att ha klämt, luktat och beskådat länge, varsamt och granskande. Halvvägs vänder jag åter på klacken för att byta tomat. Denna gången bestämmer jag mig för att rata de djupt röda för de bleka små fisarna till sk partytomater. Jag tror de ger mest valuta för pengarna. Tomaterna på Ica och killar, koppling undrar ni? Självklart har jag en sådan på lager. Skenet bedrar. Både i grönsaksdisken och i verkliga livet.
Billig terapi
Jag sprang till Ica och köpte några ingredienser till en filmjölkslimpa och nu luktar lägenheten nybakat. Råkade plocka på mig tomater och keso för att inspireras till att gå upp förhållandevist tidigt i morgon och äta en god frukost.
Jag saknar färska grönsaker. Avokado, gurka, rödlök och spenat!
Noll aptit, något är fel. Jävligt fel.
Så är läget för tillfället. Slängde i mig gröt till lunch! Ståendes. Mycket allvarligt.
Middag framför datorn. Bådar inte gott.
Ska nog baka bröd nu. Avkoppling på bästa sätt.
Middag framför datorn. Bådar inte gott.
Ska nog baka bröd nu. Avkoppling på bästa sätt.
Kall mall
Gut går in i 88:an, ung sak. Ar går väl in under storstrut. Göteborgskexet är en liten mascot. Norrlandsguldet är definitivt en piggelin kid. Philippe är flirt. Sven Otto Littorin är självklart Glasserman, påminner enormt mycket om varandra. Röd Quinoa är Trumman, helt galen. Osv Osv...
Ljuv musik för öronen
Jag älskar uppdrag gransknings vinjett. http://www.youtube.com/watch?v=Yir5XsRWwn0
Jag behöver bra klassisk musik, dock inte klassisk klassisk musik. Det är så uttjatat.
Jag behöver också en strand, med vit sand och en drink. Med frukt i. Jag är för tillfället så uppe i varv och irriterad. Tur att det är fest i morgon. 
Fast jag ska vara klädd så här:
Dock i en kortare variant...
Ungefär så här kort
Varför har Cattis och Leilas nya program samma bakgrundslåt? Är det tv 4 plus nya låt?
Inredare
Jag ska få hjälpa till att renovera kårhuset! Jag ska fixa tyger och assecoarer! Och åka till IKEA! Hur kan man bli så glad av att få jobba ideellt?
Ungefär så här skulle det se ut om jag fick bestämma. Bort med fiskmåsen, bysten och tennfiguren. Ställ dit en silvervas med tulpaner och lägg dit en mysig filt.
Ungefär så här skulle det se ut om jag fick bestämma. Bort med fiskmåsen, bysten och tennfiguren. Ställ dit en silvervas med tulpaner och lägg dit en mysig filt.
Carin Elisabeth
Min lillasyster har diabetes. Det känns liksom inte fel att säga det men det känns konstigt nog självklart, att hon är grym som klarar av det. Vissa man berättar det för säger bara, kanske för att lugna och trycka undan sin rädsla, att jaja det går i allfall att hantera. Självklart! Och det är fantastiskt! Men fatta att leva med sjukdomen konstant! Att kunna leva ett liv som alla andra är en omöjlighet! Ni måste läsa hennes blogg. Inspirerande tom för mig. http://diabetestjejen.blogg.se/
Min syster är het som få. Född på Cypern om ni inte kan se det...
Glöm inte att berömma folk för vad de gör. Det betyder otroligt mycket. Lägg till lite kroppskontakt på det och det blir en god värld.
Min syster är het som få. Född på Cypern om ni inte kan se det...
Glöm inte att berömma folk för vad de gör. Det betyder otroligt mycket. Lägg till lite kroppskontakt på det och det blir en god värld.
Killar jag grillar?
Well Wellens...
Japp Jeppe...
Gut Guth...
Killar jag gillar?
Philippe i mitten
Jesper på hela jävla bilden
Axel på toppen av bilden
Dagen som gått.
Nu har jag gjort mitt. Snart i allfall. Ska bara skriva artikeln om den ensamma studentet. Men det gör jag med nöje!
Idag var jag i radio och pratade om dejten. Jag tror det gick bra. Om ni vill lyssna : http://ensamstudentsoker.blogg.se/ och så klickar ni på här under Johans profil inte under min. Då får ni bara höra min profil läsas upp.
Kursen på arkitekturinstitutionen börjar bli rolig. Idag hade vi färglära. Vi klippte och klistrade med fantastiska papper i olika färger. Lärde mig faktiskt mycket!
Dagens förvirring:
Mail från J, en bild. Denna:
Vad vill människan?
Godaste middagen när man är vrålhungrig: Snabbmakaroner och falukorv.
Bästa posten: Veckorevyn. Beställde gratis från Blondinbellas blogg.
Mest påhittiga i min lägenhet: Gardinupphängningen. Rosa paketsnöre istället för gardinstång.
Paniksituation: Jag kollar dejtens foton på facebook och han börjar chatta med mig... Kan han se mig eller ännu värre höra mig?
Ensam är stark? Nej superstark!
Till att börja med ska jag säga att jag klarar mig fantastiskt bra själv. Exemplariskt faktiskt!
När jag för snart tre veckor sedan blev "dumpad" av en kille jag tycker väldigt mycket om var frågetecknena stora. Om möjligt gigantiska. Han hade en vecka tidigare sagt att han var kär i mig och 24 timmar före slutet ringt mig bara för att få höra min röst. Förvirrat svin helt enkelt. Jag lagade min punktering på cykeln, som han lovat hjälpa mig med, utan problem efter det. Sen dess har vi, efter mina önskemål, ignorerat varandra två gånger. Varför ska jag, som tycker om den här killen, behöva plågas och vara mig själv och säga hej till någon som vill fortsätta vara vänner? Jag kommer ju omedvetet försöka göra allt för att få honom tillbaka.
Nu har han hört av sig och frågat hur jag mår. Jag tycker varken att det är ok eller speciellt trevligt. Snarare egoistiskt och elakt. Han är fullt medveten om att jag tycker om honom. Hans meddelande river upp känslor och gör mig, som var sprudlande glad efter ett underbart träningspass, ledsen och återigen lämnad. Att se mobilen visa ett meddelande från någon man går och tänker på mer än någon annan framkallar ett pirr och lyckorus som bara kärlek (och vissa skor och väskor) kan få en att känna. Men att sen få klargjort för sig att det var en gest menat att endast vara trevlig drar ner hjärtat från att ha varit i nordost i koordinatsystemet till sydväst.
Makalöst roligt att ha med sin hund på det här sättet!
När jag för snart tre veckor sedan blev "dumpad" av en kille jag tycker väldigt mycket om var frågetecknena stora. Om möjligt gigantiska. Han hade en vecka tidigare sagt att han var kär i mig och 24 timmar före slutet ringt mig bara för att få höra min röst. Förvirrat svin helt enkelt. Jag lagade min punktering på cykeln, som han lovat hjälpa mig med, utan problem efter det. Sen dess har vi, efter mina önskemål, ignorerat varandra två gånger. Varför ska jag, som tycker om den här killen, behöva plågas och vara mig själv och säga hej till någon som vill fortsätta vara vänner? Jag kommer ju omedvetet försöka göra allt för att få honom tillbaka.
Nu har han hört av sig och frågat hur jag mår. Jag tycker varken att det är ok eller speciellt trevligt. Snarare egoistiskt och elakt. Han är fullt medveten om att jag tycker om honom. Hans meddelande river upp känslor och gör mig, som var sprudlande glad efter ett underbart träningspass, ledsen och återigen lämnad. Att se mobilen visa ett meddelande från någon man går och tänker på mer än någon annan framkallar ett pirr och lyckorus som bara kärlek (och vissa skor och väskor) kan få en att känna. Men att sen få klargjort för sig att det var en gest menat att endast vara trevlig drar ner hjärtat från att ha varit i nordost i koordinatsystemet till sydväst.
Makalöst roligt att ha med sin hund på det här sättet!
Om jag, när jag, ifall jag, då jag får pengar...
...ska jag:
Boka resa till Paris http://sv.wikipedia.org/wiki/Paris
Köpa snittblommor http://www.euroflorist.se/Mixade-tulpaner-BOU06_33.p
Klippa mig http://farm1.static.flickr.com/161/378241800_2d9941305d_o.jpg
Slinga håret http://213.131.156.10/xpo/bilder/20080428203841.jpg
Köpa EN bara EN vårig top http://www.net-a-porter.com/product/36826
Köpa ett rosa nagellack http://www.hqhair.com/images/pages/opi-mainimg-grp.jpg
Gå och se Män som hata kvinnor http://www.sf.se/presentkort
Handla mat!! http://www.arstiderna.com/
Åka till Köpenhamn och Louisiana med Albin http://www.louisiana.dk/dk
Frukostdröm
Igår köpte jag det allra största flaket med ägg och gjorde pannkakor till middag medan Sanna och Mandy gjorde blodpudding. Jag poängterade för Amanda att hon har inspirerat mig i min matlagning. Bland annat har jag börjat göra min blodpudding mindre torr och i halvmånar i stället för en kvarts cirkel samt att servera med rivna morötter med presad citron. I går gjorde hon pannkakor med socker och lime. Hon lämnade lime kvar! Idag kunde jag njuta av kaviar och äggmacka samt pannkakor. Jag hade i min ensamhet pannkaksprovning tillsammans med P1. På tredjeplats kom pannkaka med socker och mandarin, andra plats med socker och citron och på första kom socker och lime. Fantastiskt gott!
Konsten att vara snäll eller hålla tyst
Jag blev två minuter sen igår. Domkyrkans klockor ringde och jag skyndade i takt. Vi gick till ett ölhak och satt i baren i tre timmar. Jag pratade i ungefär 2 timmar och 40 minuter av dem... Grejen är, om jag ska få försvara mig, att när det blir tyst så får jag för mig att det blir obekvämt för den andre och jag får för mig att jag hjälper till om jag hittar på något att prata om. Det kan bli om vad som helst och jag gör tyvärr väldigt ofta bort mig i onödan i tron om att jag räddar en situation. Jag tycker faktsikt det är svårt och väldigt ansträngande att umgås med folk som inte tycker om att prata. Jag är van att avbryta och behöva hoppa upp och ner som Tiger för att synas. När någon sitter lugn och tyst och tittar mig djupt in i ögonen blir jag nervös och generad och börjar babbla. Men det betyder ju att det är jag som hjälper mig själv!?
Visserligen sa han att det var bra att jag kunde prata för att han inte gjorde det.
Efter en hamburgare på McDonalds insåg jag att han var mäkta besviken på mig för mitt beteende och baktanke med träffen jag inte skulle ha avslöjat, (kommande reportage i Lundtan om den här dejten). Han var ännu tystare än tidigare och stod med armarna i kors och observerade mitt tuggande.
Känsla efteråt: skam. Tung sådan. Tänk vad mycket lättare jag skulle bli ifall jag kunde lära mig att hålla tyst.
