johannahelenas

Jag pluggade statistik. Tog en paus för en kopp te och skönlitterär läsning. Jag fastnade. Kunde inte slita mig från en av de bästa böcker jag har läst. I och med att jag för tillfället vill bli journalist tänkte jag vara ambitiös och skriva en recension av boken. Men efter noggrant betänkande är det nog bara en undanflykt för att få tiden att gå och skippa statistikläsningen. Men lite måste jag få berätta. Boken var helt fantastisk. För det första är omslaget läckert. För det andra är den lättläst. Korta kapitel med mycket innehåll. Den är rapp i käften. Man skrattar även fast den beskriver allvaret eller precis just motsatsen av det verkliga livet. Huvudrollsinnehavaren heter Johanna och jobbar på en tidningsredaktion. Men det är inte något glammigt över boken som jag brukar gilla utan precis tvärt om. Den är bitsk, ful och verklig. Jag älskar det!

Här är ett stycke. Erik jobbar som ensam kille på redaktionen och har precis blivit tillfrågad om han är homosexuell eller gay som man också kan säga. Det är han inte...